Niike, Missile to Heaven - The Fooo Fanfiction

Kapitel 8: Godmorgon gott folk

Felix POV

Det första jag tänker när jag vaknar är att idag, idag är det dags för oss, svenska The Fooo, att åka till USA...Amerika....

Min nästa upptäckt blir att jag inte kan röra mig.. Med en snabb blick åt sidan finner jag Oscars sovande gestalt.

Hans armar är hårt lindade kring min midja och jag har dessutom trasslat in benen i lakanet. Med en tung suck försöker jag frigöra mina ben.

-Vaöru? Oscars trötta raspiga morgonröst når plötsligt i mitt öra.

-Försöker komma loss! När jag säger det skakar han bara på huvudet, drar ner mig på rygg igen, och lägger sin egen överkropp över min.

-Behövs inte! Du ligger bra som du gör tycker jag! Han flinar och jag rufsar om i den brunblonda kalufs som ska föreställa hans hår.

-Du har väl rätt! Medger jag och drar honom närmare för att kunna komma åt hans läppar. Han häver sig upp på sina armbågar, för att förhindra att mina lungor blir mos under hans kroppstyngd.

-Fan vad jag älskar dig Felix! Mina läppar dras upp i ett leende mot hans och jag drar honom yttligare närmare mig om det nu ens är möjligt.

-Och du ska bara veta hur mycket jag älskar dig Oscar! Nu är det hans tur att le. Oscar pressar sina läppar tätare mot mina och efter en stund måste jag avbryta för att inte dö av syrebrist.

-Killar, skaffa rum! Omars vresiga och väääldigt trötta röst, hörs från en av madrasserna på golvet.

-Du är bara avundsjuk! Oscar rullar över till kanten och tittar ner på Omar. Jag lägger armarna över Oscars rygg och häver mig fram så att jag ligger med min överkropp mot hans varma rygg.

Omar tittar mordiskt på oss och vänder sig om.

-Käften, jag sover! Ogge, som nu tydligen också vaknat, avbryter mig när jag ska svara Omar.

-Det är mitt rum, jag bestämmer! Oscars triumferande röst bryter genom rummet.

-Ja och vi kommer alla att sova mycket bättre om ni fortsätter bråka! Hörs det ironiskt från Niikes madrass.

-Fast vi måste ioförsig upp nu, men för framtiden så föredrar jag om ni bara ställer klockan. Fortsätter hon efter en snabb blick på Ogges mobil som han lagt på laddning vid sidan av hennes madrass kvällen innan.

-Kan ni inte se att jag försöker få de 3 timmars sömn som jag skulle få innan vi ska till Arlanda? Omars om inte ännu mer irriterade röst bryter tystnaden. Asså den killen på morgonen...

-Vi har... Ogge blir stoppad av Niike som lägger en hand för hans mun.

-Käften! Hon flinar och flyttar på handen för att kunna pussa Ogge på munnen, men sen låter hon handen ligga kvar.

Ibland kan hon vara smart, okej, hon är alltid smart. Men ändå!

Plötsligt lutar sig Ogge mot Niikes öra och viskar något. Hon lyser upp och ett busigt leende dras över hennes läppar.

Hon tar ett skutt och landar i sängen där jag och Oscar sovit. Hon klättrar över Oscars ben och lägger en av sina händer på min rygg, precis mellan mina skulderblad. Ett gällt skrik far mellan mina läppar.

-Helvete, flytta på den! Hennes hand är iskall. Hon lyfter på den för att istället kunna dra sina fingertoppar upp och ner mellan mina skulderblad. Ett ställa där hon tyvärr vet att jag är jävligt kittlig.