Niike, Missile to Heaven - The Fooo Fanfiction

Kapitel 12: When i finally

Omars POV

Husbilen gör en tvär sväng åt höger och stannar med ett skärande ljud. Oscar öppnar dörren och vi kliver ut. Bilen har parkerat utanför ett stort hus fyllt med olika kändisar från hela världen. Jag följer efter Oscar och Felix genom den stora porten.

När vi har kommit in möts vi av ett stort rum, fyllt av blixtrande kameror. Jag ser i ögonvrån hur Niike kramar Ogges hand, vilket jag kan förstå, med tanke på att hon är ganska så rädd för alla män och killar, vilket minst 50% av alla här inne är.

Felix och Oscar går tätt intill varandra och jag suckar. Visst, jag är supergad för deras skull, men jag känner mig lite utanför. Ogge måste ha läst mina tankar för plötsligt lägger han armen över mina axlar och ger mig en kram från sidan.

-Lite utanför? Han nickar i riktning mot Felix och Oscar som har ställt sig så tätt att jag är osäker på om ens en liten katt hade kunnat trängas emellan dem.

-Lite. Jag tittar på dem. Jo, visst, att ha nån, det hade varit väldigt mysigt.

-Du vet att det bara är att säga till om du känner dig utanför! Niike pratar snabbt men jag är glad att hon iallafall inte bara tittar skrämt på mig.

-Det ska jag göra. Jag ler mot dem.

-Skynda, kom Omar! Oscar som precis kysst Felix inför ungefär 10 kameror, vinkar mot mig. Jag suckar och går bort mot dem.

Niikes POV

Ogge tar min hand och går mot Omar, Felix och Oscar som står och pratar med någon journalist. Vi kommer fram och Ogge blir tvungen att släppa min hand för att prata med journalisten.

Jag känner plötsligt hur någon knackar på min axel. Jag vänder mig om och möter ett par genomträngande, nästan gula ögon.

-Hi! My name is Sara, and you are? Tjejen sträcker fram handen. Hennes vanskapta kropp är täckt med en lila klänning och hon har lackat sina naglar i samma färg. Det vanskapta med kroppen är att hennes midja är supersmal och att hennes bröst och rumpa sticker ut som jag vet inte vad...

Det ska väl föreställa snyggt antar jag...

-I'm Niike. Jag tar osäkert tjejens hand. Hon är bekant, och jag känner på mig att det inte är för något bra. Hon har onaturligt blonda lockar och hennes tänder är för vita. Det är tjejen som kysste Ogge på flygplatsen.

-Why are you here? My dad arranged a little in this gala, so i need to go around and speak to all celebrity's, so I'm sorry If i don't remember who you are! Hon putar med sina onaturligt stora, rödmålade läppar.

-I'm OG's girlfriend! Jag ler påklistrat mot henne och får ett påklistrat leende tillbaka.

-Have a nice time! Hon släpper min hand som om jag bar på en smittsam sjukdom och banar sig iväg i folkmassan.

Jag vänder mig återigen mot killarna som kommer mot mig.

-Vemfan va det? Felix tittar förvånat på mig.

-Hon hete Sara och det var hon som kysste Ogge på flygplatsen. Jag ryser med tanke på att hon har hållit i min hand.

-Hon kommer inte komma nära dig igen. Ogge sluter sina armar runt mig och jag skrattar.

-Nejdå! Jag vinklar upp huvudet och möter hans glittrande blick. Hans ögon lyser och han böjer sig ner för att mjukt snudda sina läppar mot mina.

Trettio minuter senare står jag själv mitt i ett stort, ganska tomt rum med massor av annat folk.

Ogge gick precis för att hämta något, Daff har jag inte sett sedan vi lämnade bilen, Katia och alla kamerapersoner är någonstans, Oscar och Felix stack till någon avsides plats, vad de gör där vill jag inte veta. Omar är någonstans och kommer nog tillbaka snart.

Omars POV

Jag spejar mellan alla personer på jakt efter någon ur vår lilla grupp och får syn på Niike. Jag skyndar mig att klämma mig fram mellan massor av kändisar.

Då jag nästan nått fram lyckas jag putta till en tjej så att hon spiller Cola över min tröja, och när jag möter hennes blick upptäcker jag att personen jag precis lyckats knuffa till är Rihanna.

-Sorry. Mumlar jag och sänker blicken för att dölja mina blossande kinder. När jag tittar upp efter Niike ser jag henne först inte. Hon är inte kvar där hon stod. Jag börjar irriterat att kolla åt alla håll och min blick faller på något som förvånar mig att ingen annan märkt.

Till höger om mig, lite längre bort står hon. Eller ja, står och står. Släpas mot utgången av en blond tjej som jag väl känner igen. Det är tjejen från flygplatsen. Hon som kysste Ogge.

Jag kan inte höra hur Niike skriker men jag ser att hon kämpar emot trots att hon inte ens verkar kunna se då ett grönt tygstycke gömmer hennes ögon.

Med några snabba steg är jag framme vid dem och bänder loss Niike ur tjejens grepp. Mina händer greppar hårt hennes handleder och hon kollar ursinnit upp på mig.

-Hallå, här! Den plötsliga rösten får mig att rycka tilloch mitt grepp lossnar lite från hennes handleder då två maskerade personer kliver in genom dörren bakom oss. På mindre än en sekund får jag betala för min brist på uppmärksamhet då hon snabbt tagit mina händer under sitt grepp och binder hårt ett band runt de.

Den ena av de maskerade personerna har anslutit sig till henne för att hjälpa till med mig medan den andra, klart större, har fått Niike tillbaka i ett fast grepp. Sara griper tag i mina händer och släpar både mig och Niike mot den dörr hennes räddare i nöden kommit genom.

När vi kommer ut i luften, sliter hon in oss i en bil och dörren stängs igen bakom oss med en smäll som får Niike att rycka till vid min sida.

Tanken börjar sjunka in. Jag, Omar Rudberg, är kidnappad, bakbunden i en okänd bil. Hjälp!