14 - Jag hatar honom

345 13 6
                                    

- Josephine..? Hörde jag Marcus säga.

Jag tog bort mitt huvud från hans bröst och släppte taget om hans hand. Även fast det var det sista jag ville göra, jag ville aldrig släppa taget om hans mjuka hand.

- Marcus, hur mår du? Frågade jag honom. Han suckade.

Ganska dum fråga av mig egentligen. Jag borde ju veta hur han mår efter det som hänt.

- Jag vet inte riktigt, mumlade han.
Jag tittade på hans fina ansikte, världens finaste kille. Fan. Tårarna i mina ögon började snart rinna ner för mina kinder. Jag kunde inte se Marcus må såhär.
- Varför gråter du? Frågade Marcus och tog sina fingrar genom mitt hår, la en slinga bakom mitt öra. Jag känner mig alltid så trygg när jag är med honom.
- Jag hatar honom. Jag hatar att han gjorde så mot mig. Det är dig jag älskar Marcus, lita på mig, svarade jag honom.
- Jag älskar dig också Josse och jag litar på dig, men det är inte därför jag ligger här, det är inte du som gjort att jag stod på tågrälsen, sa Marcus.
Jag blev lättad men fundersam. Bilen stannade.
- Vad var det som.., hann jag säga innan sköterskorna öppnade luckan och började dra båren ut från ambulansen. Jag följde efter men blev stannad av den ena tjejen som sa att jag inte kunde följa med in.
- Men, sa jag.
Dom öppnade porten in till sjukhuset, rullade in med Marcus och jag blev kvar där utanför.

En kortiss<333 Hoppas ni haft en bra dag, har nämligen börjat skolan igen efter sportlovet

Har du inga känslor kvar för mig?Waar verhalen tot leven komen. Ontdek het nu