Jag ringde och ringde, flera gånger till Smilla, inget svar. Skickade sms, inget svar. Var hade hon tagit vägen? Jag blev mer och mer orolig. Hade fortfarande tanken i mitt huvud varför hon skulle bli besviken på mig, jag förstår liksom inte, Marcus är ju min kille.
- Svarar hon inte? Frågade Marcus
- Nej, och inte på sms heller.. Sa jag
- Vi får försöka få tag i henne senare, vi måste gå på lektion nu, Sa Marcus och tog min hand och så gick vi in i klassrummet.
Jag kunde inte släppa tanken på Smilla, när läraren ropade upp hennes namn så var hon inte på sin plats, jag kunde inte jobba, jag gjorde ingenting. Mina tankar började gå över till att allt är mitt fel, jag borde inte finnas, och att jag förstör allt och alla. Jag mådde inte bra av att tänka dom tankarna. Det plingade till i min telefon, jag tittade, ett sms från Smilla.
- Josephine, förlåt för allt, vi måste snacka!
Stod det på sms:et från Smilla. Jag sms:ade tillbaka att vi kan träffas efter skolan, och att jag kommer hem till henne.
Jag blev så glad att hon svarade, jag trodde att något hade hänt henne, något allvarligt, eftersom hon brukar svara ganska snabbt på sms. Lektionen var slut, jag tog mina saker och gick ut med Marcus till våra skåp. När vi håller på att lägga in våra saker i skåpen kommer det förbi ett gäng tjejer, dom fnittrar till lite och ler mot Marcus, och en av tjejerna säger:
- Vad bra du var i lördags! Sa hon och blinkade till med ögat, dom andra tjejerna fnissade och så gick dom.
Marcus fixade med någonting i sitt skåp, han tittade inte ens på mig efter att tjejerna hade gått iväg, vad hade hänt i lördags? Vad är det Marcus döljer för mig?
- Ehm.. jaha? Och vilka var det där? Sa jag och stängde Marcus skåp och tittade på honom. Marcus hade blicken på sina skor, sen tittade han på mina ögon.
- Några tjejer som bara är avundsjuka på att jag har världens bästa flickvän, som önskar att dom var dig. Sa Marcus med ett leende, sen kysste han mig.
Helt plötsligt kommer ett gäng killar och puttar bort Marcus från mig, som om dom inte såg att jag stod där. Och det var inte Marcus gäng.
- Fyfan Marcus, lägg av att tafsa på våra tjejer, håll dina händer vid din egna tjej istället, otrogna jävel, Sa det ena killen och puttade Marcus mot skåpen, sedan gick dom.
Jag fattade ingenting, jag stod där med tårar i mina ögon, snart bröt jag ihop.
Del 4 wihooo, förlåt för svärord i min text, hoppas det är okej! Spännande? Kommentera mer isåfall 💘 Älskar alla mina läsare!! <33
أنت تقرأ
Har du inga känslor kvar för mig?
القصة القصيرةHar killen känslorna kvar för mig som jag har för honom? Finns det någon chans längre, för långt bort för att veta vad som händer. Cred to My hoe @milkobitches för omslaget
