Har du inga känslor kvar för mig?

Har du inga känslor kvar för mig? 5.0

Jag såg på Marcus, med tårar i mina ögon. Han tittade inte på mig, han vågade inte. Han bara stod där som ett fån, han låtsades att han var chockad, men jag visste att han inte var det. Att han ljög för mig, rätt upp i ansiktet. Jag kunde inte titta på Marcus mer, jag bröt nästan ihop, jag vände mig om och började gå mot dörren men stoppades av att någon tog tag i min hand.

- Josephine, jag lovar, jag vet inte alls vad den där killen snackar om, jag har inte gjort det, snälla tro mig, Sa Marcus och tittade på mig.

Jag fick inte fram några ord alls, vad skulle jag svara, han har ju svikit mig, eller? Är det killarna som ljuger? Jag kunde inte tänka mer, jag var bara helt förkrossad, jag gick bara ut från skolan för jag klarade inte av att vara i närheten av Marcus nu. Orden från killen gick runt och runt i mitt huvud. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag bestämde mig för att gå hem till Smilla, jag skulle ändå gå hem till henne efter skolan, och jag hoppas hon vill berätta något jag blir glad över, för jag orkar inte med något mer. Jag vill inte förlora Smilla, hon är min bästavän, och den ända jag har just nu.
Det var Smilla som öppnade dörren, hon var glad över att se mig och det var jag också att få se henne. Hon kramade mig och sen gick vi upp på hennes rum. Det luktade Smilla. Hennes parfym.

- Alltså Josse, det har blivit ett missförstånd, allt det här med att jag har träffat Marcus under jullovet, det är inte sant. Jag har träffat Martinus under jullovet och det är jag som tycker dom är så lika, eftersom dom är tvillingar.
- Smilla, det är lungt, Marcus har visat sig vara otrogen, och det är inte med dig.
- Va?! Är det sant? Sa Smilla
Helt plötsligt ringer det på Smillas mobil, det var Marcus.

Del 5, wihooo, uppskattar alla som kommenterar och läser min novell! Det betyder jättemycket för mig! ❤️