Jag skyndade mig upp mot mitt rum för att hitta några kläder jag kunde ha på mig. Tog min mobil och började leta i kontakterna efter Marcus nummer. Jag ringde och ringde. Men inget svar. Paniken som uppstod i min kropp kunde jag snart inte hantera. Jag sprang ner och tog på mig en jacka.
- Fort, vi springer till tågstationen, Sa jag till Smilla och tog tag i hennes hand.
Det var mörkt och kallt. Vi sprang ända till tågstationen. När vi var framme stod det två polisbilar och en ambulans. Jag letade med blicken om jag kunde se Marcus eller Martinus. Jag såg en person som hade en hoodie, en likadan som Marcus har.
- Kom! Sa jag till Smilla och hon följde efter mig.
- Marcus..? Frågade jag för att se om det var han.
- Mhm.. , sa rösten framför oss, han vände sig inte om. När jag vände honom om så att vi såg hans ansikte så var det inte Marcus, det var Martinus. Jag var lättad över att Martinus lever, men Marcus, var är han? Hela min kropp skakade. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag såg en människa lyftas på en bår en bit bort från oss. Den lyftes in i ambulansen. Det måste vara Marcus. Jag sprang mot ambulansen, precis när jag kom fram fick jag se Marcus ligga där inne. Han var inte vaken. Oron i min kropp blev större och större. Jag kände en tår rinna ner på min kalla kind.
- Ursäkta, men vi måste stänga bakluckan, sa en ambulanssköterska (?) bredvid mig.
- Kan jag följa med? Sa jag utan att ens tänka, orden bara kom ut ur min mun. Jag ville vara nära Marcus.
- Självklart, hoppa in. Svarade hon.
Jag gick in och satte mig bredvid Marcus, jag la min hand i hans. Jag tittade på honom, jag drog bak hans slinga med hår försiktigt, han hade ett blåmärke på kindbenet. Jag la mitt huvud på hans bröst och ville aldrig släppa taget om hans hand.
Dramaaaa , Btw tack för 1k läsningar!!❤
YOU ARE READING
Har du inga känslor kvar för mig?
Short StoryHar killen känslorna kvar för mig som jag har för honom? Finns det någon chans längre, för långt bort för att veta vad som händer. Cred to My hoe @milkobitches för omslaget
