Jullovet var snart slut. Jag längtade, men ändå inte, tillbaka till skolan. Jag ville träffa Marcus, min kille, eller ja.. jag vet inte längre. Vi har inte haft någon riktigt kontakt under jullovet, han skickade en snap och jag en tillbaka, men det var inte som vanligt. Han brukade alltid ringa mig på loven och fråga om hur jag mår och om vi skulle hitta på något, men på det här lovet har han inte ringt mig alls. Jag själv har ringt några gånger men då har det alltid varit upptaget. Det känns som att det hade hänt något under lovet, som han inte vill berätta för mig.
< på skolan >
- Alltså jag hade nog världens bästa jullov, sa Smilla, min bästa vän.
- Jasså, vad gjorde du på ditt lov som blev till "världens bästa jullov"? Sa jag, Josephine.
- jag har träffat någon, fnittrade Smilla.
- åh vad kul! Sa jag, vem har du... *ser Marcus*
Han går med sina kompisar, han skrattar, och jag ler. Jag går mot dom och säger
- Hej Marcus, jag har saknat dig jättemycket! *jag kramar Marcus*
Hans kompisar skrattar, sen går dom, och Marcus bara tittar på mig sen går han också.
JE LEEST
Har du inga känslor kvar för mig?
Kort verhaalHar killen känslorna kvar för mig som jag har för honom? Finns det någon chans längre, för långt bort för att veta vad som händer. Cred to My hoe @milkobitches för omslaget
