Kapitel 2

563 11 0
                                    

Felicias pov

Vi satt i soffan och pratade med varandra i ungefär 20 minuter innan vi fick gå så vi sa hejdå och tog lite kort innan vi fick gå och sätta oss i vår "loge". När vi hade pratat om allt och kollat på alla bilder så knackade det på dörren.
"Vem kan det vara?" frågade Pauline och kollade på mig.
"Jag vet inte, jag kan öppna" sa jag och reste mig upp för att öppna dörren.
"Oj, hej Kjell-Erik" sa jag när jag hade öppnat och såg att Kjell-Erik stod utanför.
"Hei, kaller meg bare Kjell" sa han och vi nickade.
"Gir deg alle ting, du kommer til å stå sammen med oss" sa han och jag vände mig om för att gå in och hämta alla mina saker. När vi hade tagit med oss allt så fick vi gå med Kjell ut till en "balkong" så vi såg scenen jättebra.
"OMG DÄR STÅR KJELL-ERIK OCH EMMA" skrek massa tjejer nedanför.
"Kan vi ställa våra saker här?" frågade Pauline och pekade på en liten plats på "balkongen" där ingen stod och Kjell bara nickade. Jag la min väska och jacka där innan jag tog fram mobilen så jag kunde ringa mamma och berätta allt och då såg jag att jag hade fått ett sms från min kompis Nattis (Natalia men kallas Nattis).

Skickat 16.20
Från: Nattis 💞
OMG STÅR DU PÅ BALKONGEN TYP MED KJELL-ERIK, EMMA OCH GERD ANNE? SÅ HIMLA FUBB!!! 😭😭💘

Skickat 16.25
Till: Nattis 💞
HAHAHA DET ÄR JAG!! ALLA UNDRADE HUR JAG KUNDE NORSKA NÄR JAG BÖRJADE PRATA LITE NORSKA 😅💘

När jag hade smsat Nattis så ringde jag mamma för att prata med henne.
"Hej gumman, hur går det?"
"Hej mamma, det går jättebra"
"Vad bra, mår du bra?"
"Ja, jag mår jättebra"
"Jag står på gräset typ vid värdshuset, jag och pappa hade bord här inne lagom till konserten och vi sitter alldeles vid kanten på övervåningen så vi ser jättebra"
"Gud vad kul, jag stod längst fram med Pauline och nu står jag på balkongen typ bredvid scenen nästan så jag ser den jättebra"
"Ja där, ser dig nu. Men hur kan du stå där med deras pappa?"
"Han och Emma kom ut på scenen och sen 10 minuter senare kom en vakt och hämtade oss så vi kunde träffa Marcus, Martinus och Katastrofe"
"Gud vad roligt för er men jag och pappa sitter här uppe så när konserten är slut så kan ni komma hit upp och så åker vi hem"

"Pauline, prata med mamma och hon sa att vi kunde gå bort till värdshuset efter konserten och så kör vi hem dig" sa jag och hon nickade. Vi stod och väntade på att Marcus och Martinus skulle komma i 20 minuter innan de väl kom ut på scenen. Mitt under ena refrängen under heartbeat så kollade både Marcus och Martinus upp på mig och Pauline.

-----------
Sorry för att uppdateringen inte är den bästa men jag har fått motivation till att läsa mycket nu på sommarlovet och då har jag tappat lite motivation till att skriva men jag ska försöka lägga upp oftare.

Träffen & flytten som förändrade alltDär berättelser lever. Upptäck nu