Träffen & flytten som förändrade allt

Kapitel 1

Felicias pov

"Kommer du Felicia?" Sa Pauline, min bästa vän.
"JAAA, ta det lite lugnt" sa jag samtidigt som jag tog på mig jackan för att gå ut till bilen och åka till Liseberg. När jag var klar så gick vi ut till Paulines mamma som redan satt i bilen.
"Sorry för att vi är lite sena men Felicia fick aldrig på sig kläderna" sa Pauline och hennes mamma bara skrattade åt hur dum hon var ibland.

När vi var nere i Göteborg var klockan 10.20 så vi åkte och parkerade innan vi gick till Liseberg för att vänta på att de skulle öppna. Eftersom vi var så tidiga ner till Marcus och Martinus så fick vi ett vitt band så vi skulle få stå i närmast scenen.
"OMG fatta att vi ska stå längst fram!!" skrek Pauline och jag bara skrattade åt hur mycket hon fangirlade för det.
"OMG JAAA fatta" skrek jag bara för att hon skulle få någon respons på det. Marcus och Martinus hade soundcheck på scenen vid 12.00 och de var såå bra och såå snygga. När klockan blev 14.00 så kom Emma ut på scenen med Kjell-Erik (deras lillasyster och pappa). De stod och tittade på alla tjejer i några minuter innan de gick tillbaka in bakom scenen.
"Undrar vad de gjorde egentligen" sa jag och tittade på Pauline och hon bara nickade. Några minuter senare kom en vakt ut och ställde sig framför oss och sa till oss att hoppa över kravallstaketet och ta med alla saker. Vi gick efter vakten in genom en dörr.
"Vart ska vi?" frågade Pauline och kollade på vakten.
"Vi ska gå till en loge och så ska ni få lämna alla era saker där och sen får jag inte säga mer" sa han och vi nickade. Vi kom fram till logen och då lämnade vi våra saker på soffan som stod längs ena väggen.
"Låser du?" frågade jag och kollade på vakten.
"Ja jag låser" sa han och vi nickade och så gick vi ut igen och vidare till ett annat rum. Det satt en plastficka på dörren med en lapp i men det såg ut som lappen var vänd för det stod något som man inte kunde läsa.
"Lova att inte dö nu" sa vakten och log lite innan han öppnade dörren och inne i rummet så satt Marcus, Martinus, Katastrofe, Emma, Kjell-Erik och Gerd-Anne (deras mamma).
"ÄR DET ETT SKÄMT ELLER?" skrek jag så fort jag kopplade allt.
"Nyp mig i armen" sa Pauline och jag nöp henne samtidigt som hon nöp mig. Alla reste sig upp och gick mot oss. Först ställde sig Katastrofe, sen Martinus och sist Marcus.
"Hei, hva heter du?" frågade Marcus och kollade mot mig.
"Jag heter Felicia" sa jag och alla log mot mig innan Martinus kollade på Pauline och frågade vad hon hette. Vi kramade Katastrofe, Marcus och Martinus och sen frågade vi om vi fick krama Emma, Kjell-Erik och Gerd Anne.
"Felicia kan sitte her og Pauline der" sa Marcus och pekade på vart vi kunde sätta oss. Vi satte oss i soffan bredvid Marcus och Martinus. Katastrofe tog fram en stol och satte sig på den mittemot oss i soffan.
"Hvordan har du det?" frågade Katastrofe och tittade på oss.
"Jeg føler mer bra" sa jag och alla kollade jättekonstigt på mig.
"Jag mår bra" sa Pauline och Katastrofe nickade och log snabbt mot henne.
"Hvordan kan du snakke norsk?" frågade Martinus och kollade på mig.
"Min mamma är norsk så jag kan prata lite" sa jag och alla nickade.