o.m | Ditt nummer

soixante-douze

- Ogges perspektiv -

Jag vaknade upp med ett leende på läpparna, idag är det första gången jag och Ebba ska gå ut och äta sedan hon kom tillbaka till Sverige igen. Hon har varit hemma i en vecka men det är första gången hon är ledig en hel dag. Jag är så stolt över henne att hon har lyckats så bra som hon har gjort. Hon har blivit ganska populär, det är många som vet om henne. Jag brukar sitta och titta på hennes framträdanden på tv, på hennes konserter. Hon är duktig, riktigt duktig. Hon sjunger sina texter från hennes skrivbok, de är riktigt bra.

Jag vände mig mot spegeln och kollade så jag såg bra ut. Även om Ebba har sett mig när jag varit svettig och jätteful så vill jag fortfarande göra mig fin för henne, få henne att alltid vara kär i mig. Jag vände mig om och gick ut ur mitt rum, ned till hallen och ut genom dörren. Det är slutet på juni och för en gångs skull så är det sol och ganska varmt ute, även om klockan är sju på kvällen. Jag skulle hämta Ebba med moppen vid kvart över sju så jag behövde åka så snabbt som möjligt.

Ebba stod redan utanför hennes hus, väntandes på mig. Jag log när jag såg henne, hon var vacker. Iklädd en byxdress med massvis med småblommor på, svarta klackar och hon hade lockat håret. Hon var vacker. Lika vacker som alltid. Lika vacker som första gången jag såg henne. Hon mötte mig blick när jag hade stannat moppen, hon log mot mig, satte sig bakom mig och jag körde iväg. Hennes armar var runt min mage, fjärilarna i min mage flaxade som bara den. Såhär är det alltid när jag är med henne.

Jag stannade moppen utanför restaurangen som jag hade bokat bord på, vi klev av och gick in. Jag försökte ta Ebbas hand men hon tog bara bort handen, men jag tänkte inte mer på det, hon kanske har vaknat på fel sida eller har mensvärk eller någonting. Vi fick vårat bord och vi gick och satte oss. Jag kollade upp på Ebba, hon var så fruktansvärt fin. Hon märkte att jag tittade på henne och hon kollade frågande på mig.

"Du är bara så fin ikväll" sa jag och hon sa ett lågt tack. Servitören kom och tog våra beställningar och gick därifrån. Vi satt och pratade om allting, om hur hon hade haft det när hon varit borta, vad hon gjort, vad vi har gjort när hon varit borta och allt annat som vi kom på. Jag har märkt att det är någonting fel med Ebba ikväll, hon är inte sitt vanliga glada, flörtiga jag. Det är någonting som är fel, men jag tänker inte tvinga henne att säga det. Om hon vill berätta så gör hon det, vill hon inte så behöver hon inte.

Maten var uppäten, notan var betald och vi gick ut från restaurangen. Istället för att ta moppen och åka hem bestämde vi oss för att ta en promenad runt området. Ännu en gång försökte jag ta hennes hand men hon tog bort den. Hon tog istället tar om min arm, så hon höll  i den istället. Jag log, jag log åt tanken att jag är nog den lyckligaste killen i hela universum. Jag har den vackraste, smartaste och snällaste tjejen någonsin. Hon valde mig. Jag är otroligt lycklig över att få spendera mitt liv med Ebba och jag vill göra det i flera år framöver.

Vi gick runt i en park som vi hade hittat, det var bara vi där, inga andra. Ebba stannade och satte sig vid en bänk, jag stod upp och kollade på henne. Jag såg hur hon började nervöst peta på sina nagelband innan hon tittade upp mot mig.

"Sluta titta på mig" sa hon och jag kollade frågande på henne.

"Men du är så vacker så jag kan inte sluta titta på dig" sa jag och hon reste sig upp och det var nu jag såg hur tårar rann nedför hennes kinder. Jag gick fram till henne, tog ut mina armar och skulle krama om henne men hon vek undan. Jag kollade oroligt på henne, någonting var fel. Hon började gå ifrån mig, men jag gick ifatt henne och tog tag i hennes arm och vände på henne. Hon grät riktigt mycket nu.

"Ebba vad är fel?" frågade jag samtidigt som jag torkade bort en av hennes tårar, hon ryckte inte ifrån, men hon stod stilla, hon rörde sig inte.

"Detta funkar inte Ogge" hon mötte mina ögon. Hon kollade kallt in i dem.

"Vad menar du?" frågade jag och såg hur en tår rann nedför hennes kind.

"Jag ska flytta till USA, detta funkar inte. Du och jag funkar inte. Jag älskar dig fortfarande men det kommer inte funka" sa hon och det var nu det började bildas tårar i mina ögon.

"Vad menar du?" en tår lämnade mitt öga och trillade nedför min kind.

"Oscar" Hon använde mitt namn för första gången, hon har aldrig kallat mig Oscar förut. "Jag gör slut". Ebba vände sig om och gick därifrån. Tårarna rann nedför mina kinder. Hon gjorde slut med mig. Jag trodde hon älskade mig. Fast hon sa ju att hon älskade mig, men varför gör hon slut? Jag försökte följa efter henne, men mina ben flyttade sig inte. De stod stilla. Rörde sig inte ur fläcken.

Hon gjorde slut.