o.m | Ditt nummer

quarante-sept

- Ebbas perspektiv -

Och jag såg upp, jag såg skyn bli röd, bli blå
Jag hörde nån ropa ditt namn, eller var det inbillning?
Och jag undrar vad du tycker om mig nu
Har du förändrats?
Jag dricker ur vad som helst nu
Och alla har nåt att bekänna och alla vill att jag ska lyssnat
Men inget här är heligt mer, inte som när jag försökte få dig att le.
Jag tänker aldrig på dig
Det är bara ikväll...
Fast där ljög jag.

It's empty in the valley of your heart
The sun, it rises slowly as you walk
Away from all the fears and all the faults you've left behind
And I'll find strength in pain and I will change my ways
I'll know my name as it's called again
'Cause I have other things to fill my time
You take what is yours and I'll take mine
Now let me at the truth
Which will refresh my broken mind
So tie me to a post and block my ears
I can see widows and orphans through my tears
I know my call despite my faults
And despite my growing fears

Allt som går omkring i mitt huvud är något jag vill slippa,
Jag vill slippa dig, för det är det enda i mitt huvud, i mina tankar.
Ditt leende
Ditt ansikte
Din röst
Du.
Jag är trött på att gråta, vill vara lycklig.
Jag drömde inatt, om drömmen innan jag hade träffat dig.
När jag vaknade och insåg att det var en dröm, bröt jag ihop.
Jag orkar inte längre.