My badboy

Del. 64

Austins perspektiv

Hon slängde ut mig. HON SLÄNGDE UT MIG??!!!!

Jag stängde frustrerat av tvn och tog upp mobilen. Det var sent och det var mörkt ute, jag trodde faktiskt att Kaylie skulle komma och prata med mig men nej, det gick ju inte för sig.

Jag gick in på Kaylie och tänkte efter en stund. Ska jag smsa? Nej. Det är hon som ska kontakta mig, inte tvärtom. Fast ändå? Men skitsamma jag är inte 3 år. "Hi" skrev jag bara och skickade men ångrade mig direkt. Vadå hej? Är jag dum eller.

Jag stirrade på smset och väntade på ett svar, Hon svarar alltid direkt. När jag stirrat på smset ett tag och inte fått något svar skickade jag igen. "How did it go with Nathalie?" men fick fortfarande inget svar. "Hello?" Skrev jag och blev faktiskt lite orolig.

Jag ringde henne istället men fick fortfarande inget svar. Jag ringde då Sophie istället och tillslut svarade hon. "Hi" sa hon. "Hi, can I talk to Kaylie, she doesn't answer her phone" sa jag och hon blev tyst.

"But.... Kaylie said she left to your house half an hour ago" sa hon och jag blev genast orolig. "What?" Sa jag och kände hur oron började stiga. "I'll come over now" sa jag och la på. Jag sprang ut till hallen och drog snabbt på mig skorna.

Jag öppnade dörren och det första jag såg var en lapp. Jag tog snabbt upp den och veckla ut den. "I told you, you can't always be there to protect her, but don't worry, yet, this was just the first step. You'll just have to wait in step two, it's a surprise;)"

Jag fick panik. Jag sprang över gatan men stannade tvärt. "Kaylie" fick jag ur mig och sprang fram till henne. "KAYLIE" skrek jag och vände på henne och såg hennes ansikte. Mina ögon tårades. Jag satte fingrarna mot hennes hals och kände ingen puls. "No" sa jag och började gråta. "NO" skrek jag och kände överallt efter en puls.

Jag började skaka henne och försökte andas. Jag grät mer och mer. "Wake up" sa jag skakade henne ännu mer. "It's okay, you're fine"

"Please" grät jag fram och visste inte vad jag skulle göra. "HEEELP" skrek jag och kunde knappt andas för jag grät så mycket. "Don't leave me" sa jag tyst.

"HEEEEELP" skrek jag igen och då öppnades dörren till min granne och hon sprang ut. "What's going on?" Skrek hon och skyndade sig fram till oss. När hon kom fram spärrade hon upp ögonen.

"It's okay Austin, get help" sa hon men jag kunde inte röra mig. "Austin it's okay, get help now" sa hon och satte sig på knä bredvid Kaylie och började göra hjärt och lungräddning.

Jag lyckades ställa mig upp och sprang sen till Sophie. Jag började banka på dörren, ringa på och slita i dörrhandtaget. Tillslut öppnade hon. "Austin, what happened" sa hon förskräckt och sen sprang hon förbi mig ut på vägen och började skrika. Flera grannar hade nu kommit ut och ringde 911 och lugnade ner Sophie. Alla samlades runt Kaylie.

Jag föll ner på marken och grät. Hon kan inte vara död.