My badboy

Del. 4

(Några dagar senare)

"KAYLIEEEE!!!!!!" Ropade mamma för 58de gången. Jag suckade och öppnade ögonen. Jag tog min mobil och såg vad klockan var. 8.40. Jag ställde mig genast upp i panik och satte på mig kläder. Jag borstade snabbt håret så att det blev platt och sen drog jag snabbt några drag med mascaraborsten.

Jag sprang och borstade tänderna och sen sprang jag ner och hämtade ett äpple. Bussen skulle gå om en minut. Jag sprang så snabbt jag kunde men hann såklart inte. Jag såg bussen åka iväg och suckade, nu kommer jag aldrig hinna.

Jag började halvjogga längst vägen då en bil saktade in. En kille i min ålder med brunt hår och bruna ögon rullade ner rutan. "Did you miss the bus?" Frågade han och flinade och jag nickade. "Kind of, yeah" svarade jag och studerade honom. Han var väldigt snygg.

"Where are you going?" Frågade han och avbröt mina tankar. Dum som jag är hade jag glömt bort vad skolan hette så jag sa bara "To a school"

"Westview high?" Frågade han och jag nickade "Right" svarade jag kort. "Jump in" sa han med ett flin.

Jag kollade skeptiskt på honom "But I don't even know you?" Han skrattade lite och sa sen "Well that can change, and I don't think you have much of a choise if you want to get there in time" jag var tvungen att tänka efter ett tag.

Jag vet själv att jag har blivit uppfostrad bättre, men han verkade ju normal. Okej nu låter jag verkligen dum, han kan ju kidnappa mig för det. Men jag har nog ändå inte så mycket till val.

Jag suckade och satte mig sen tveksamt i bilen. Han log mot mig och körde sen iväg. Det blev en stel tystnad men efter ett tag bröt han den "Soooo you're new" han tittade på mig med en blick jag inte riktigt kunde tyda.

Jag nickade sakta. "Yeah" svarade jag och kollade sen nervöst på mina händer som började bli svettiga. Hur kunde jag vara så dum att jag bara satte mig i någon främlings bil? Mamma skulle döda mig om hon fick reda på det...

Efter ett tag sa han "Oh I'm sorry, I'm Austin". Jag nickade sakta "Kaylie" svarade jag och han log. "Where are you from" "Sweden" svarade jag kort och han nickade.

När vi äntligen var framme så klev jag snabbt ur bilen och andades ut lite. Jag dog inte hahah. "Thanks for the ride" sa jag och stängde dörren och han log mot mig. "No problem" sa han och jag log tillbaka och tittade på klockan. 9.12. "I'm late" konstaterade jag och han tittade på mig med ett flin. "I always am" sa han och jag tittade åt sidan lite och flinade medans vi började halvjogga mot skolan.

"What's your first class" frågade han. Fan, det visste jag ju inte. "Shit, I need to go to the headmasters office and get my schedule"

"It's okay, I can show you the way" sa han med ett leende. "Thanks" sa jag och log tillbaka.

-

När jag fått mitt schema och skåpsnyckeln så gick jag ut ur rektorns kontor. Där stod Austin och väntade. "Math" sa jag. "Me too, then I guess I'll lead the way" sa han och vi skyndade oss till matten.

Klockan var nu tjugo över nio, men Austin verkade inte bry sig ifall vi kom försent, meeen det gjorde jag, det var faktiskt min första dag.

Jag knackade snabbt på dörren och en man öppnade den och kollade på mig som att jag stört i lektion, vilket jag hade. "Hi, I'm the new student Kaylie Garcia, I'm sorry I'm late, I missed the bus"

Han sprack direkt upp i ett leende "Oh that's okay, you're here now, welcome I'm Eric Johnson" han flyttade lite på sig så att jag kunde gå in och ALLA tittade på mig.

Han vände sig mot Austin "And you?" sa han och höjde ögonbrynen. "He's late because of me, he gave me a ride and then he helped me to find the classroom, so it's my fault he's late too" Sa jag och log lite.

"Well, that's good....Austin" sa han lite tveksamt. När jag vände mig om tittade alla fortfarande på mig och viskningar bröts ut.

Jag fick några leenden och sen några mindre, snälla, blickar om man säger så.