I Noels lägenhet (eller ja hans föräldrars) var det ganska dunkelt, men ändå mysigt på något sätt.
"Vill du ha något att äta?" frågade han och steg in i köket.
"Nej tack, är inte hungrig" svarade jag. Han kollade fundersamt på mig.
"Helt säker?", jag nickade. "Inte ens min underbara chokladmjölk?"
"Det skadar väl inte att testa" skrattade jag fram. Man märkte verkligen direkt att han tänkte på ens bästa, en egenskap mååånga killar saknade. På spisen placerade han en kastrull, och hällde sedan ner mjölk. Att dricka chokladmjölk kändes väldigt konstigt. Det hade nog många tyckt. Så fort man blev äldre skulle det vara alkohol som gällde. Eller vatten, energidryck eller liknande.
Jag hoppade upp på diskbänken, något jag alltid gjorde hemma. Det kändes bara roligt att sitta på ett ställe man knappt fick röra när man var liten. Han ställde sig på kanten, framför mig.
"Du är så jävla fin Alexandra" sa han med en hes, underbar röst. Jag sträckte mig fram och våra läppar möttes i en försiktig kyss.
"Du med, även om du har ett fult namn, Flike" sa jag skämtsamt.
"Du är ju fan en mobbare", båda brast ut i skratt. Jag älskade verkligen att skämta på det sättet, och uppenbarligen tog han ju inte illa upp, vilket jag inte heller gjorde.
"Voliá" sa han och räckte mig en mörkgrå mugg, med rykande varm choklad luktade starkt. Jag drog en ljuvlig suck. Jag smuttade lite på den varma chokladen, och det var väl inte den bästa jag smakat, men ändå. Världens bästa pojkvän. Eller kunde man kalla honom det? Var vi tillsammans? Hur länge isåfall? Suck. Så många frågor, och inga svar. Det var ju inte direkt frågor jag ville ställa heller. Behövdes det, eller skulle man bara anta?
________________________________
Äntligen ett nytt kapitel! Förlåt för den usla uppdateringen, men jag har mycket att göra, och långa skoldagar. Visst, jag har raster att skriva på men jag spenderar de helst med kompisarna heheh. Hoppas ni står ut haha.
Glöm inte att rösta och kommentera,
Puss på er <33