Lova mig, att du stannar || Hov1

Kapitel åtta

"Vad hände?" frågade Ludwig oroat.
"Jag blev bara lite yr", han kollade lättat på mig.
"Om du ska vara hemma imorgon så får du stanna hos Dante" sa han.
"Visst", jag ställde mig upp och så började vi gå mot Dante.

Framåt kvällen började jag känna mig bättre, så jag var tvungen att gå till skolan. Jag gick liksom gymnasiet nu.

Morgonen efter när jag vaknade var klockan 06.30 så jag började långsamt göra iordning mig. Jag satte på mig en grå kortärmad t-shirt och ett par slitna pösiga jeans. Halsbandet från pappa hade jag slutat använda när mamma åkta in på sjukhuset. Dock hade jag kvar det, för det kändes inte rätt att slänga det. När jag höll på att sätta upp mitt hår i en hästsvans hörde jag hur Ludwig började röra på sig. Strax där efter ringde hans väckarklocka. Perfekt, nu var klockan 07.30, och skolan började 08.15.
Jag behövde inte, som alla andra stressa, utan kunde bara njuta av synen på en aning stressad bror. Jag tänkte ju inte på det annars, eftersom jag själv var likadan.

Jag mötte Johanna direkt på parkeringen, och vi möttes i en stoor kram, som den efter sommarlovet.
"Jag har saknat dig" sa hon och log.
"Jag var bara borta en dag", hon kollade på mig och släppte.
"Jaja, men du, vi är inbjudna på fest på fredag", jag kollade förvånat på henne. Jag hade typ aldrig varit på en fest.
"Jag vet inte" sa jag lugnt.
"Det är väl klart du vill komma in i kretsen, ellerhur? Leva ditt gymnasieliv till fullo?", hon var så sjukt bra på att övertyga folk.
"Visst, men kommer min bror vara där?" frågade jag.
"Mm och Noel" sa hon flinandes. Vi gick tillsammans in i skolan, och mot våra skåp. När jag mötte Noel ett antal gånger i korridoren var det som om det aldrig hänt. Det var precis som vanligt. Små kommentarer och en jävla massa flinande.

"Goddag klassen, så på dagens lektion ska ni göra äppelpaj" informerade hemkunskapsläraren när vi kom in i klassrummet.
"Dock måste ni jobba med en från en annan ålder. Det vill säga att alla 1:or måste jobba med 2:or och tvärt om", jag kollade mig surt omkring. I tvåan fanns det nästan bara killar, och de tjejer som fanns hade redan parat ihop sig. Sedan såg jag Noel. Förhoppningsvis fick jag vara med honom.
"Får jag vara med dig?" frågade jag och vände blicken upp till hans huvud.
"Varför inte?", jag log. Alla andra killarna bara slängde kommentarer som "snygg rumpa" "stora bröst" osv, vilket jag var sjukt trött på.

_____________________________
Förlåt för kort kapitel, man tack till 90 läsningar! Ni är bäst ❤️❤️