Lova mig, att du stannar || Hov1

Kapitel två

"Hallå?", jag vände mig om och Felix kollade undrande på mig.
"Förlåt mig, det var bara en jobbig kille som kollar konstigt på mig" sa jag i ett försök till lögn. Dock funkade det bra, då han lät övertygad när han svarade: "Säg till om han är för jobbig så tar jag hand om det". Jag nickade och då var äääntligen lektionen slut. Jag bara var tvungen att prata med Johanna.
När jag såg henne stod hon också och pratade med killarna.
"Hannisen, jag måste snacka med dig" sa jag och försökte hårt att inte kolla på 'Prins August'. Jag kände hur han kollade på mig när jag och Johanna gick mot utgången.
"Vad är det och känner du de?" frågade Johanna stressat.
"Det var typ det jag ville snacka med dig om" svarade jag.
"Prata på då"
"De kom fram och pratade med mig i korridoren också, och vi fick inte direkt en jättebra start. Senare på lektionen kastade han en lapp", jag visade henne lappen.
"OMG Alex" sa hon och blev skitglad.
"Varför är du glad?"
"Fattar du inte att ni kommer bli något?", hon hade alltid velat att jag skulle bli tillsammans och nu trodde hon det skulle hända. Aldrig i mitt liv. Han är säkert en fuckboy, och jag vet inte ens hans riktiga namn.
"Jag skulle aldrig få för mig att bli tillsammans med någon som honom okej?" svarade jag irriterat. Det här med att fatta saker var inte hennes starka sida.
"Jag vet att det kommer hända" sa hon bara lugnt, vände på klacken och gick in i igen. Hon var hopplös.
Resten av skoldagen var nog de tråkigaste timmarna i mitt liv. Lärare som bara pladdrade på och sen alla som flinade mot mig i korridorerna. Vad var det som var så roligt med mig? Kanske att se mig irriterad?
När skoldagen äääntligen var slut tog jag snabbt mina grejer och gick mot bussen. När jag hoppat på och som vanligt satt mig längst fram, satte jag på mig lurarna och såg ett sms från mamma, och ett från Ludwig.

Mamma 15.12
Hemma sent ikväll. Laga något själv?

Ludwig 15.16
Sticker hem till några kompisar

Jaha, då blir det bara jag ikväll men det är lugnt, såvida jag inte får en panikattack eller något. När bussen sakta rullade in på min gata blev jag jätteglad. Äntligen var första dagen på helvetesskolan över. Hur skulle jag ens överleva tre år på den fucking skolan med 'Prins August' och hans gäng, Jonna som tror att jag gillar honom eller något och alla andra som tror jag är desperat efter vänner eller något. Sakta gick jag mot dörren och låste upp, och möttes till ett kaos. Har en häst varit här eller vad? Det var klart och tydligt att någon letat efter något. Var det bara min jobbiga mamma eller någon annan? Kanske Ludde som skolkat, kommit hem och letat efter något. Tar bort det sista förresten, Ludde skulle kunna skolka men han är ganska skötsam i hemmet.
Eftersom jag var beroende av snyggt i hemmet städade jag snabbt undan allt, när jag såg en lapp jag inte hoppades se.
"Jag måste få se min dotter nu!!"
Det var min pappa som skrivit lappen. Fan. Jag hade inte träffat honom på säkert 5 år, sen han lämnade mig och mamma.
Det fick mig att tänka på att Ludde inte var min bror egentligen. Hans riktiga föräldrar var bra kompisar med min mamma, och när de bestämde sig för att sticka utan honom fick han flytta in hos oss. Dessutom hade vi ett extrarum, som varit pappas kontor som han fick. Men Ludwig hade verkligen blivit som min bror. Vi umgicks, bråkade och stöttade varandra som syskon. Det var ganska skönt att slippa vara ensambarn hemma. Han hade ju på sätt och vis varit med om samma sak som mig, hans föräldrar bara bestämde sig för att lämna en dag. Jag tog lappen, sprang upp till mitt rum, gömde den och låtsades som om jag aldrig sett den. Mamma ville nog inte heller att jag skulle träffa pappa. Han är/var stadens värsta alkoholist- ingen man direkt ville förknippas med. När jag tänkte efter var det kanske därför folk var snabba med att döma?