(Tillbaka i Alexandras perspektiv)
Försiktigt kysste vi varandra. Han var min lilla räddare. Vi hörde en hostning. Det var Dante, Axel och Ludwig. Shit. Var min enda tanken. De kunde inte se det. Speciellt inte Ludwig.
"Alexandra, jag behöver prata med dig" ropade Ludwig genom rummet.
"Okeeej" svarade jag försiktigt. Vi gick till ett annat rum utan människor alldeles intill det andra rummet.
"Vad fan var det är om?" frågade han upprört.
"Så får jag inte ha en kille nu?", han blängde ilsket på mig.
"Klart du får" sa han. "Men inte Noel"
"Vad är det som är så fel på Noel?" frågade jag.
"Det vet du mycket väl. Han har gjort dig illa. Psykiskt. Eller vad vet jag? Har han slagit dig?" frågade han.
"Nej det har han inte. Brukar man inte bråka i relationer?"
"Det är klart, men..." började han.
"Han har hjälpt mig. Många gånger. FATTAR DU INTE ATT JAG HADE VARIT DÖD OM DET INTE VARIT FÖR HONOM?" skrek jag. "Och förresten, du får dejta min bästavän men jag får inte dejta din? Jag skulle kunna göra exakt samma sak mot dig som du gör mot mig."
"Men det gör jag inte. Om ni älskar varandra ska ju inte jag hindra det. Acceptera läget" fortsatte jag efter en stund.
Ludwig var helt stum och stod bara och stirrade på mig.
"När Noel får åka hem ikväll ska vi hem till Dante och se på film. Häng med så får jag se hur han beter sig. Då kanske jag kan acceptera det" sa han.
Var det det som krävdes fick jag väl göra det. Förmodligen skulle de väl se på skräck och jag skulle skämma ut mig ännu mer men aja.
You've gotta do what you gotta do.
Hemma hos Dante var det fint. Han bodde i ett stort hus med hans för tillfället bortresta föräldrar. Grabbarna tog fram chips och annat Vafan vet jag, medans jag gick till vardagsrummet. Det var ett stort ganska mörkt rum med två soffor framför den stora tvn. Det märktes snabbt att Dante inte bodde i en familj där det var ont om pengar. Jag satte mig i mitten av soffan som var lite mindre, så att jag och Noel kunde sitta där.
"Så du spara en plats åt mig?" frågade Noel med ett flin på läpparna.
"Mm" mumlade jag. Han satte sig lutad mot armstödet och jag la mig över honom.
(Ni fattar hur jag menar okejjjj?)
"Får jag också sitta här?" frågade Axel. Både jag och Noel mumlade ett "mm" till svar.
Och så startade filmen. Red riding Hood. Det lät kanske inte speciellt farligt, men ändå. Skräck. Som jag hatade. Jag tog tag i Noels hand och höll den hårt.
"Du måste inte kolla, om du inte vill" viskade Noel.
"Jag måste" svarade jag.
"Varför?" frågade han.
"Shh" röt Axel. Båda började direkt skratta.
CZYTASZ
Lova mig, att du stannar || Hov1
Fanfiction"Jag är mer än bara kär, baby du är hela min värld"
