"Vi då?" frågade Linus när jag och Johanna kramats länge.
"Kom då" ropade Johanna, trots att de stod relativt nära oss. Snart stod vi, alla fyra på en liten stig i skogen och kramades.
Jag hörde fotsteg och drog mig ur.
Gissa tre gånger vilka det var.
Ludwig.
Axel.
Dante.
Och Noel.
"Och vad fan håller ni på med?" undrade Noel med ett hånfullt flin på läpparna.
"Kramas, för det kan ju vänner göra, ellerhur?", jag vände mig mot Ludwig.
"Chilla" ropade han som 'svar'.
"Töntiga jävlar ni är" fortsatte Noel.
"Ska...." började jag. Jag kände hur något tystade mig. Felix tog sin hand i min och fortsatte själv.
"Ska du säga? Det var fan du som lämnade henne", jag bara kollade ner i marken.
"Hon är ingen bra människa" skrek han. Orden brände i mina öron. Jag, ingen bra människa? Okej det kunde jag köpa men vad fan var han bättre? Nej.
"Och det är du eller?" sa Linus.
"Varför pratar inte du Alexandra? Juste, du behöver försvarare" sa Noel hånfullt.
Jag stod bara kvar. Helt tyst. Ingen sa något på säkert flera minuter.
"Jag, borde gå" sa jag och med ens började jag springa in i skogen. Ingen följde efter. Ingen brydde sig nog. Eller vad tänkte jag? De visste precis lika mycket som jag att jag inte ville det. Jag ville aldrig det, men nu ville jag.
Jag ville att någon skulle bry sig.
_____________________________
Förlåt! Detta är ett av de sämsta kapitel jag skrivit, men de nästa (jag har redan typ 5 klarskrivna efter denna) blir bättre, lovar!
Skulle betyda mycket om ni röstade på något kapitel (eller fler) så att jag vet vilka kapitel som är bättre, och att ni uppskattar boken <3
Puss på er <33
YOU ARE READING
Lova mig, att du stannar || Hov1
Fanfiction"Jag är mer än bara kär, baby du är hela min värld"
