"Han snackar fett jävla mycket om dig" säger han efter en stunds tystnad.
"Gör han?", förvånat ler jag lite grann.
"Han säger helaaaa tiden hur gärna han vill ligga med dig", där försvann leendet. Trodde han sa andra saker. Inte för att jag förväntade mig något, men ändå. Jag borde verkligen hålla mig undan. Jag sa ingenting.
"Det kommer aldrig hända", han kollar på mig.
"Det är tur jag har en syster som förstår sånt" sa han, ställde sig upp och kramade mig.
Jag hade världens bästa bror.
"Jag kollade med Dante och du kan sova där", jag log. Hans vänner var väldigt snälla, i allafall vissa. Jag tog någon random väska, ganska stor eftersom jag inte visste när hon skulle komma tillbaka.
Jag hörde hur en bil körde in på uppfarten och förstod direkt att det var Dante. Vem annars liksom?
Rullväskan, som för övrigt var den fulaste jag sett, var nog den svåraste väskan att få ner för trappan. Det kunde bero på vår trappa, som slingrade sig heeeela tiden. Dante kom och direkt blev jag jättenervös.
"Vill du ha hjälp?", jag nickade bara smått när han tog tag i den, och enkelt bar ner den. Nu kände jag mig som ett stort fån. Och Dante tyckte nog också jag var det.
Väl hemma hos Dante, som för övrigt bodde själv för tillfället då hans föräldrar var på någon resa, blev jag tilldelad hans säng. Den var ganska liten, men räckte gott för mig. Rummet var också ganska litet, och mysigt. I den lilla soffan som stod mitt emot sängen skulle Ludwig sova, tack och lov.
Mat sket jag i och hoppade direkt ner i sängen, så klart somnade jag direkt.
Några timmar senare öppnades sakta mina ögon. Vilken tid var det? Jag tog upp min telefon. 02.29.
Jag hade på mig ett linne och tygshorts när jag tyst ställde mig upp och gick mot köket. Jag ville ju inte väcka Ludwig.
"Vad gör du uppe?" frågade en röst jag kände igen. Dock lät det som Noel? Nej det måste vara Dante- eller?
"Jag är törstig", jag kände hur personen kollade på mig. Om det verkligen var Noel som jag trodde, hur kom han hem till Dante och varför var han här?
"Vem är du?", jag kände mig dum men var tvungen att veta.
"Noel", jag hade ångrat mig om vattnet. Jag ville inte vara nära honom.
"Förresten är jag inte törstig", jag småsprang snabbt tillbaka. Han följde efter.
"Är du rädd för mig eller något?" viskade han.
"Du borde inte hålla på att drömma om att få ligga med mig. Det kommer aldrig hända" sa jag.
"Gör jag inte", jag höjde på ögonbrynen.
"Min bror berättade, så ljug inte nu va", han fnös till. Han fortsatte inte prata heller.
"Jag ska nog se till så att det sker" sa han och gick ut. Jävla idiot alltså.
_____________________________
Förlåt för kort kapitel!
Tack för 50 läsningar, betyder mycket, även om det inte låter mycket ❤️
أنت تقرأ
Lova mig, att du stannar || Hov1
قصص الهواة"Jag är mer än bara kär, baby du är hela min värld"
