Lova mig, att du stannar || Hov1

Kapitel tre

"Hallå?", jag tog av mig lurarna och sprang ner för trappan och där stod Ludwig med några kompisar- vänta var inte några av de killarna från korridoren. 'Prins August' var inte där som tur var, dock var de två andra där.
De var ganska långa, den ena hade brunt halvlångt hår, och den andra hade blont kort hår.
"Vad gör de här?" frågade jag efter att ha granskat båda killarna.
"De stannar ikväll" svarade han lugnt.
"Shit juste jag måste ju presentera de"
"Axel" sa killen med brunt hår och sträckte fram handen.
"Alexandra"
"Dante" sa den andra killen och gjorde samma som Axel. Fett stelt moment asså. Jag kollade bara på Ludwig innan jag gick upp igen.
Vill bara veta hur jävla stelt de kommer bli i skolan imorgon.
Jag satte på mig lurarna igen och bäddade om sängen.

Sedan kollade jag på telefonen, någon hade lagt till mig på snap. Det var någon vid namn Noel? Dock blev det självklart när jag såg snapnamnet.
Det var killen från korridoren.

Jag tvekade länge om jag skulle adda tillbaka innan jag till slut bestämde mig för att göra det. Han kanske ville något?
Jag gick ut ur rummet och knackade på Ludwigs dörr.
"Får jag snacka med dig?" frågade jag och kollade på Axel och Dante.
"Visst, i ditt rum?", jag nickade och gick mot mitt rum.
"Känner du någon Noel?" frågade jag.
"Ja, hurså?" svarade han med ett flin på läpparna.
"Var det du som gav honom min snap?" frågade jag.
"Nej varför skulle jag?" svarade han förvånat.
"Han la till mig och vet inte hur han hitta mig?"
"Johanna då? Kan det inte vara hon?"
Jag började tänka efter. Fan. För tillfället hatade jag henne. Hon ville väl bara mitt 'bästa', även fast hon visste att jag inte ville det.

Han lämnade rummet och jag kände mig mest ensam. Hur kunde ens bästa vän inte lyssna på en?

Jag bytte om till ett linne och ett par shorts innan jag kröp ner i sängen och försökte sova, dock gick det inte så bra då jag hade alldeles för många tankar i huvudet. Plötsligt fick jag en snap- från Noel.
Det var en svart bild med texten "Godnatt😘".
Jag vet inte varför men jag rös över hela kroppen när jag långsamt läste det för 10:nde gången. Jag svarade med en bild på mitt rum, med texten "detsamma".

Morgonen efter när jag vaknade hade jag telefonen i handen. Jaha, måste väl ha somnat efter att jag skickat snapen till Noel.
"Morgon sömntuta" ropade Ludwig och kom in i mitt rum.
"Jag är vaken!" ropade jag tillbaka innan vi brast ut i skratt. Jag hade den bästa brorsan.
När han och killarna gått ner till nedervåningen gick jag till min garderob och rotade snabbt fram en ljusrosa hoodie gjord till en magtröja, ett par mörka jeans. Jag satte upp mitt hår i en slarvig knut innan jag tog med mig min telefon och gick ner till köket.
"Åker ni också med bussen?" frågade jag när jag såg att de inte direkt verkade stressade för att hinna med bussen.
"Shiiit, går den nu?", jag började skratta av hans svar. Han var den som alltid hade koll. De tre killarna slängde snabbt på skorna och var ute ur huset på två sekunder, förmodligen för att de skulle slippa låsa. Typiskt Ludwig...

När bussen stannade gick jag direkt mot skåpet, för jag orkade inte vänta på Johanna. Fast när jag kom fram stod Johanna redan där.
"Förlåt om jag tog i för hårt" var det enda hon sa när hon såg mig. Ingen kram, inget leende.
"Kanske liiite" svarade jag med ett leende.
"Men jag är bara så säker" svarade hon och kramade mig. Hon kunde väl försöka bäst hon ville med sin dåliga metod till att få mig skaffa kille. Att hon inte insåg vilken jävla fuckboy han var? Man kunde ju se det bara att kolla på honom. Han hade nog världens snyggaste utseende och för folk som gillade det, kunde han smickra de så att de låg med honom. Sen lämnar han tjejen och tänker aldrig mer på henne. En av de tjejerna ville jag inte vara.
"Fattar du inte att han är en fuckboy?" frågade jag en stund senare.
"Innerst inne är ingen det" svarade hon och kollade rakt i mina ögon, innan blicken sakta gled mot något bakom mig. Jag vände mig om och såklart såg jag det jag trodde förr eller senare se. Noel med en tjej.
"Vad var det jag sa?" frågade jag och kollade 'snobbigt' på henne.
"Jag står fast vid vad jag sa innan" sa hon innan hon gick in mot vår gemensamma första lektion. Jag halvsprang in och satte mig bredvid henne, precis när läraren började prata.
Istället för att skriva i häfte vi blev tilldelade, ägnade jag lektionen åt att måla i det istället.
När läraren höll på att avsluta lektionen försökte jag så tyst som möjligt väcka Johanna, då hon somnat med huvudet mot hennes telefon.
"Vad gör jag här?" frågade Johanna när hon vaknade.
"Är du full eller något?" frågade jag mest på skämt eftersom det lät precis så.
"Vad tror du?" svarade hon irriterat.