Jag hörde när de blöta löven som låg tätt trycktes ner och prasslade mot varandra. Fotsteg. Någon kom. Jag vågade inte vända mig om och kolla. Tänk om det var Noel.
Det var det inte.
"Hur mår du?" frågade en välbekant röst. Felix.
"Inte jättebra när den man trodde man älskade yttrat sådana ord" svarade jag.
"Kom" sa han och jag tog hans hand. Försiktigt svepte han in mig i en kram. Den lilla delen av hans kropp där inga kläder täckte kroppen var han varm. Jag blev avslappnad av den varma kramen, och den varma huden. Små droppar började försiktigt droppa ner mot mina kinder, och några sekunder öste regnet ner.
"Fy fan vad detta känns som en film. Två personer som kramas i regnet och snart kommer de.." började jag. Innan jag han säga det sista ordet började han göra precis det jag tänkte säga.
Han kysste mig. Försiktigt pressade han sina läppar mot mina. Till en början visste jag inte vad jag skulle göra. Hur jag skulle bete mig. En sak var iallafall säker. Han var inte ens i närheten en så bra kyssare som Noel.
Men jag gillade det. Han var försiktig, men inte alldeles för försiktig. Vant placerade han handen vid midjan.
Jag vet inte vad det var som fick kyssen att sluta. Kanske var det faktumet att två bästa vänner just kysst varandra eller faktumet att vi var blöta som om vi bestämt oss för att ta ett dopp i den illaluktande sjön precis bredvid skolan. Jag vet inte. Kanske var det något annat. I det ögonblicket, efter kyssen när vi kollade varandra djupt i ögonen fanns det ingen Noel i tankarna.
Utan att någon sa ett ord började vi långsamt gå hem till Felix. Tystnaden var hemsk. Det brukade vara skönt med tystnad, men inte nu. Kunde han inte bara säga något? Ingen hade sagt något sen kyssen. Det kanske inte behövdes, för att förklara hur bra den var. Visst, hans läppar var inte speciellt bra eller hans teknik att kyssa, men ändå. På något sett var det ändå en av de bästa kyssar jag haft- på länge.
När man klev in i Felix hus kände man sig hemma. Det var så hemtrevligt och 'Svensson' liknande. Så var hans familj också. En pappa, en mamma och så hade han även en lillasyster. Hur mer Classic kunde det bli?
YOU ARE READING
Lova mig, att du stannar || Hov1
Fanfiction"Jag är mer än bara kär, baby du är hela min värld"
