Lova mig, att du stannar || H...

By wherethemindwanders

31.1K 614 31

"Jag är mer än bara kär, baby du är hela min värld" More

Kapitel ett
Kapitel tre
Kapitel fyra
Kapitel fem
Kapitel sex
Kapitel sju
Kapitel åtta
Kapitel nio
Kapitel tio
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15
Kapitel 16
Kapitel 17
Kapitel 18 - Johannas perspektiv
Kapitel 19
Kapitel 20
Kapitel 21
Kapitel 22 -Noels perspektiv
Kapitel 23
Kapitel 24
Kapitel 25
Kapitel 26
Kapitel 27
Kapitel 28 - Diary Notes
Kapitel 29
Kapitel 30
Kapitel 31
Kapitel 32
Kapitel 33
Kapitel 34
Kapitel 35- Ludwigs perspektiv
Kapitel 36
Kapitel 37
Kapitel 38
Kapitel 39- Noels Perspektiv
Kapitel 40
Kapitel 41
Kapitel 42
Kapitel 43

Kapitel två

1.1K 18 0
By wherethemindwanders

"Hallå?", jag vände mig om och Felix kollade undrande på mig.
"Förlåt mig, det var bara en jobbig kille som kollar konstigt på mig" sa jag i ett försök till lögn. Dock funkade det bra, då han lät övertygad när han svarade: "Säg till om han är för jobbig så tar jag hand om det". Jag nickade och då var äääntligen lektionen slut. Jag bara var tvungen att prata med Johanna.
När jag såg henne stod hon också och pratade med killarna.
"Hannisen, jag måste snacka med dig" sa jag och försökte hårt att inte kolla på 'Prins August'. Jag kände hur han kollade på mig när jag och Johanna gick mot utgången.
"Vad är det och känner du de?" frågade Johanna stressat.
"Det var typ det jag ville snacka med dig om" svarade jag.
"Prata på då"
"De kom fram och pratade med mig i korridoren också, och vi fick inte direkt en jättebra start. Senare på lektionen kastade han en lapp", jag visade henne lappen.
"OMG Alex" sa hon och blev skitglad.
"Varför är du glad?"
"Fattar du inte att ni kommer bli något?", hon hade alltid velat att jag skulle bli tillsammans och nu trodde hon det skulle hända. Aldrig i mitt liv. Han är säkert en fuckboy, och jag vet inte ens hans riktiga namn.
"Jag skulle aldrig få för mig att bli tillsammans med någon som honom okej?" svarade jag irriterat. Det här med att fatta saker var inte hennes starka sida.
"Jag vet att det kommer hända" sa hon bara lugnt, vände på klacken och gick in i igen. Hon var hopplös.
Resten av skoldagen var nog de tråkigaste timmarna i mitt liv. Lärare som bara pladdrade på och sen alla som flinade mot mig i korridorerna. Vad var det som var så roligt med mig? Kanske att se mig irriterad?
När skoldagen äääntligen var slut tog jag snabbt mina grejer och gick mot bussen. När jag hoppat på och som vanligt satt mig längst fram, satte jag på mig lurarna och såg ett sms från mamma, och ett från Ludwig.

Mamma 15.12
Hemma sent ikväll. Laga något själv?

Ludwig 15.16
Sticker hem till några kompisar

Jaha, då blir det bara jag ikväll men det är lugnt, såvida jag inte får en panikattack eller något. När bussen sakta rullade in på min gata blev jag jätteglad. Äntligen var första dagen på helvetesskolan över. Hur skulle jag ens överleva tre år på den fucking skolan med 'Prins August' och hans gäng, Jonna som tror att jag gillar honom eller något och alla andra som tror jag är desperat efter vänner eller något. Sakta gick jag mot dörren och låste upp, och möttes till ett kaos. Har en häst varit här eller vad? Det var klart och tydligt att någon letat efter något. Var det bara min jobbiga mamma eller någon annan? Kanske Ludde som skolkat, kommit hem och letat efter något. Tar bort det sista förresten, Ludde skulle kunna skolka men han är ganska skötsam i hemmet.
Eftersom jag var beroende av snyggt i hemmet städade jag snabbt undan allt, när jag såg en lapp jag inte hoppades se.
"Jag måste få se min dotter nu!!"
Det var min pappa som skrivit lappen. Fan. Jag hade inte träffat honom på säkert 5 år, sen han lämnade mig och mamma.
Det fick mig att tänka på att Ludde inte var min bror egentligen. Hans riktiga föräldrar var bra kompisar med min mamma, och när de bestämde sig för att sticka utan honom fick han flytta in hos oss. Dessutom hade vi ett extrarum, som varit pappas kontor som han fick. Men Ludwig hade verkligen blivit som min bror. Vi umgicks, bråkade och stöttade varandra som syskon. Det var ganska skönt att slippa vara ensambarn hemma. Han hade ju på sätt och vis varit med om samma sak som mig, hans föräldrar bara bestämde sig för att lämna en dag. Jag tog lappen, sprang upp till mitt rum, gömde den och låtsades som om jag aldrig sett den. Mamma ville nog inte heller att jag skulle träffa pappa. Han är/var stadens värsta alkoholist- ingen man direkt ville förknippas med. När jag tänkte efter var det kanske därför folk var snabba med att döma?

Continue Reading

You'll Also Like

70.5K 2.1K 44
Jag hade allt. Men jag ville ha dig. Och just därför, kunde jag inte få dig.. [1 boken i "Me" serien] Startad 23/10-16 Avslutad 23/1-17 #5 22/1-17 ©M...
2.3K 91 39
Hur går det när Dantes lillasyster Emelie får upp ögonen för hans bästa vän och får massa problem både psykiskt och fysiskt när hennes minnen från si...
69.4K 3.3K 62
Uppföljaren till "Don't leave me alone" • Bästa plats i fanfiction: #2
129K 4.1K 76
marcusandmartinus lade till dig på Snapchat! ¤¤ Copyright @ glitterpenna 2017