If I could fly

Kap. 31

Sarah

17 låtar har spelas och jag blir nu eskorterad ut från mitt gömställe. Lou är vid min ena sida och Paul och Beth på andra. Lou känner av min nervositet och tar min hand, tills vi kommer fram till trappan upp till scenen. Hon ger mig en puss på kinden och önskar mig lycka till.
Mamy och Eija har förflyttats närmare scenen utan någon förklaring av en ur crewet.

Skymningen har börjat göra sig påmind. Scenen är kolsvart så när som på fem spotlights som riktas uppifrån och ner i en halvcirkel. Killarna står på var sin ljuspunkt.
Jag smyger upp på scenen och står blickstilla bakom dem i dunklet.
Bandet börjar spela introt, rösterna av Harry och Liam som sjunger första verserna i mina öron. Jag får gåshud och biter mig i läppen för att inte börja gråta. När det är Louis tur sänks hans mikrofon och jag börjar sjunga samma vers, samtidigt träder jag ut ur skuggorna till den sjätte ljuscirkeln som dykt upp mellan Harry och Niall:
I've got scars even though they can't always be seen. And pain gets hard, but now you're here and I don't feel a thing

Rösten håller, men ögonen tåras när jag blickar ut över publiken. Tillslut vågar jag vända upp blicken mot Harry.

Chocken i deras ansikten var obeskrivlig. Niall finner sig snabbt och fortsätter sjunga. Harry har sjunkit ner på huk, drar handen genom håret och försöker förstå vad som just hände. Han ger mig en lång, tårfylld blick av stolthet och kärlek innan han reser sig upp och drar mig tätt intill sig.
Resterande av låten deltar jag i refrängerna. När musiken tystnat möts vi i en stor gruppkram och jag darrar av alla spänningar som börjar släppa.

Liam ber mig introducera mig själv för publiken.
Snabbt funderar jag på vad jag ska säga, mitt namn vill jag helst fortfarande dölja. Jag dra till med min födelsemånad.
- Hi! My name is April. I've known these guys for a few years and followed their journey. These boys has becomes men now. Men which I'm very proud of.
Four hours ago, I had no idea I was going to stand here.  But to quote a wonderful man from Gothenburg "Livet förändras vart jag än går" sjunger jag sakta. Publiken jublar och fortsätter sjunga Håkan Hellströms - Gårdakvarnar och skit.
Tack, ta hand om er fortsätt njuta av kvällen!

Jag går av scenen och showen fortsätter med de resterande få låtar som är kvar. Eija kommer springandes mot mig. "Vad fan hände precis?!" 
- Bra fråga, jag har ingen aning vad jag nyss gjorde. Vad jag vet är att Alex skällde ut mig om att jag borde ta tag i mitt liv, detta borde väll räknas?
- Klart som tusan! Mamma har redan skickat videon hon filmade till typ ALLA, svarar Eija.

Längre bort i korridoren ser jag Mamy och Anne komma gående mot oss. Jag blir omkramad av båda och Anne utbrister "Wow!". 
- Vi ska ta och äta något, ska du följa med? frågar Mamy.
- Nej jag ska byta om, svara jag.
- Okej, ses sen.

Byxorna kliar till förbannelse, jag hittar ingen som kan släppa in mig i rummet där jag har mina saker. Istället hittar jag in i killarnas dressingroom, koden dit var densamma som alltid. Jag hittar Harrys stökiga hörna och nappar åt mig hans mjukisbyxor och svarta hoodie. Doften av honom får mig att slappna när jag lägger mig på soffan och läser sms som dundrat in från nära och kära. Mamy måste ha gått bananas med att sprida framträdandet.

En stund senare ramlar killarna in, ytterligare kramar delas ut innan de ska duscha och byta om.
Harry sätter sig framför mig och stirrar mig in i ögonen.
- Say after me:
- I
- I
- Sarah 
- Sarah
- haven't
- haven't
- stolen
- stolen
- Harrys, clothes.
-  I, Sarah have steal Harry's clothes.
Jag kastar mig upp ur soffan och springer ut i korridoren med Harry efter mig. Brallorna är för långa och jag snubblar till. Han tar sin chans, fångar in mig och kastar upp mig över axeln. Skrikandes och skrattandes ropar jag "Mums, help!" när vi passerar rummet där mammorna sitter och fikar. 
- You have to solve this by yourself, ropar Mamy efter oss.

Vi ramlar ihop i en hög på golvet fnittrandes i dressingroomet, framför soffan. Vi ligger kvar på golvet med benen uppslängda på soffan. Vi blir något lugnare och stirrar upp i taket. Jag bryter vår tystnad "We can no longer hide it from the others. They are family." Harry visste vad jag syftade på. "Okey, if you are ready. I'll be here."

Guys! Familymeeting about 10 minutes. Can someone tells Lou?