Kap. 27

92 0 0
                                    

Harry

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Harry

Det känns som en evighet innan jag landar på amerikans mark. Till bandet sa jag bara att jag behöver åka till Sarah, inte ens Louis vet anledningen. De vet bara att något inte är som det ska, jag har inte direkt varit mig själv senaste dagarna. Bara mamma vet.

En taxi kör mig från flygplatsen och lämnar av mig på adressen som Alexander gett mig. Med allt turnerande slår det mig att jag ännu inte sett hur han och Sarah bor. Det får mig att skämmas.
Jag knackar på dörren och Alexander öppnar. Han ser ut som ett vrak. Han välkomnar mig med en kram.

Vi går in i vardagsrummet, Sarah vilar sitt huvud i knät på en killen som jag känner igen som Zac. Alexander presenterar en tjej vid namn Emily som sitter i andra änden av soffan. Någon fotbollsmatch är igång på tv:n som ingen riktigt verkar se på.

Alexander sätter sig på huk framför Sarah och försöker bryta hennes dvala. Han säger något på svenska.
- Sarah, se vem som är här.
Hon reagerar inte först. Han försöker igen med något hårdare tonläge.
- Sarah! Harry är här.

Hon rör sakta på sig och ställer sig upp i soffan, sträcker ut armarna mot mig som ett litet barn som vill bli buret. Jag lyfter upp henne i min famn och låter henne korsa benen runt min midja. Tiden stannar och vi gråter mot varandras axlar.
I bakgrunden hör jag hur de andra börjar dra sig undan och pratar om att beställa mat.

Det är skrämmande hur mycket vikt hon tappat. Alexander hade förvarnat mig, men jag trodde inte det var så illa. Sarah hade muskler och fina former tidigare. Nu har de börjat förtvina, hon ser så liten och späd ut i sin stora säng.
Jag är osäker på hur mycket jag ska våga röra henne, vad hon klarar av och vad hon blir trygg av. Hon somnar med handen på mitt bröst.

Jag vaknar av att hon kastar sig av och an i sängen, hon skriker "NEJ NEJ NEJ!".
Det tar ett tag innan jag får henne att inse att det var en mardröm. Jag smeker lätt hennes rygg för att få ner hennes puls och andetag. Hon klamrar sig fast vid mig i ren panik. Jag försäkrar henne om att jag inte ska någonstans än på ett tag och hon somnar tillslut om.

Hon säger ingenting i vaket tillstånd. Hon följer oss alla med blicken som en hök. Rädd för att bli ensam. Hennes kroppshållning är konstant spänd.
Efter lite rotande i hennes garderob hittade jag en bikini, som jag bad henne ta på sig. Tveksamt gick hon till badrummet och bytte om. Jag bytte om till badbyxor och tog med henne ut på terrassen, där det fanns en jacuzzi. Jag gled ner i vattnet och bad henne följa efter. Misstänksamt tittade hon på mig, som om vattnet skulle bita henne. Men efter någon minuts betänketid gled hon ner och satte sig bredvid mig. Kvällsskymningen över L.A var vacker. Hennes hand tog min och jag kände att vi var på rätt väg.

Kommande nätter var precis som den första, mardrömmarna avlöste varandra. Jag förstår nu varför Alexander sett så sliten ut när jag kom. Allt med Sarah, plus ett heltidsjobb, där mycket krävdes av honom.

Sista morgonen innan resan till Ireland satt jag med Alexander i köket och pratade, när Sarah kom upp. Hon hade varit vaken länge, men legat och stirrat ut genom fönstret.
Det var en varm morgon och vi satt båda med baröverkropp och drack kaffe. Sarah kom fram till mig, tog koppen ur mina händer, drack en mun och bad mig berätta om mina tatueringar. Chocken hos både Alexander och mig la sig snabbt. Alexander gjorde en till kopp kaffe och jag började berätta.

Avskedet den här gången var extra jobbigt. Men jag visste att jag väckt något i henne med min närvaro. Det gjorde mig lite bättre till mods.

If I could flyWhere stories live. Discover now