If I could fly

Kap. 20

Sarah

Alex hade bokat business class på flyget, vilket jag är sjuk tacksam för. Stolen var en dröm att sova i.
LAX är en stor flygplats. Det är tur att jag gjort den här resan några gånger nu.

Joel möter upp mig med en bamsekram.
- Hej skitunge!
- Hej på dig du gamling, svarar jag.

- Vi har en överraskning, berättar han exalterat när vi går mot utgången efter att jag fått tag i min väska.
- Jag gillar inte överraskningar! Klagar jag.
- Den här blir nog bra ska du se.

Vädret är riktigt skönt, jag är glad att jag hann köpa en tunnare jacka än den jag hade med mig till London. Joel kör vant och byter filer huxflux på motorvägen. Tempot här är lite annorlunda än i Sverige. När vår avfart kommer, svänger han inte av, utan ler bara mystiskt. Lite senare svänger han av och upp i ett område med exklusiva hus. Vad fan är det här?!

Han stannar till framför en vit, 2 våningsbyggnad med glasfönster. När vi kliver ur bilen kommer Alex ut.
- Välkommen hem Smula!
Jag kramar honom chockat och frågar "Vad har du gjort?"
- Köpt ett hus. Kom!!!

Han tar min hand och leder in mig i huset. Joel kommer efter med mina väskor.
Jag är mest i chock och fattar inte riktigt vad som hänt.
- När hände detta? Du berättar ju allt för mig, surar jag.
- Alltså lägenheten skulle renoveras och de nya grannarna var hemska. Jag hade egentligen tänkt involvera dig i husletandet, men jag råkade bli kär i detta huset förra veckan och det stod tomt. Så hoppsan, jag köpte visst ett hus. Är det inte fint? Jag tänkte att du får inreda ditt rum hur du vill.
- Okej, ler jag.

Jag letar mig in i köket och öppnar kylen.
- Alex för fan! Du har köpt ett hus men ingen mat? Champagne och öl kan man väll inte bli mätt på?
- Du vet ju att jag inte kan laga mat. Jag äter mest ute eller på inspelningsplatserna.
- Snacka om brist på vuxenpoäng, kommenterar jag. Kan inte Barbie laga mat?
- Sluta kalla henne det, hon heter Thea. Du kan väll i alla fall försöka vara snäll emot henne för min skull.
- Jaja, kan vi beställa pizza? frågade jag samtidigt som jag skickade sms till Harry.

Både Joel och jag stod på samma sidan gällande valet av Alex tjej. Hon är en riktig gold digger som gör allt för att få uppmärksamhet och bli känd. Tyvärr är Alex fortfarande för nykär för att inse att hon inte är bra för honom. Som tur är bor hon i alla fall inte här på heltid. Nästa fredag har hon dragit ihop någon typ av inflyttningsfest här, hur ska detta gå.

Jag spenderar veckan med att bli uppdaterad om hur grabbarna har det på turnén och videochattar en del med Harry. Han är dock ett uselt smakråd gällande tapeter till mitt rum.

Alex har någon kompis vars tjej jobbar som inredningsstylist, så hon och jag bokar ett möte för att bolla idéer kring hur jag vill ha det. Jag är så fruktansvärt trött på allt det vita och svarta som förekommer i de svenska hemmen, jag vill ha en mer ombonad känsla blandat med industriellinredning.

Hon tar med mig till butiker med hyfsade priser och jag beställer en sammet sänggavel i mörklila med diamantknappar. Till det en matchande tvåsitsig soffa. Litet soffbord i betsat trä med svarta metallben och en taklampa gjord av rör. I en secondhandaffär hittar jag ett litet plåtskåp som min tv får stå på. Där i kan jag ha mina böcker.

Fredagen kommer och en cateringfirma har varit här med plockmat under eftermiddagen.
Thea styr och ställer och försöker bossa runt mig. Jag vägrar och stänger in mig på mitt rum.
När klockan börjar närma sig åtta inser jag att gästerna börjat droppa in. Jag drar på mig ett par stuprörsjeans och en glittrigtopp. En snabbsminkning och håret i en bulle på huvudet får duga. Jag råkar ju bara bo här och har ingenstans att fly ikväll, då Paps är i Sverige och glömt lämna nycklarna till hans lägenhet.
- Åh my favorite Sis, utbrister Alex som har en strålande Thea vid sin sida.
Än verkar det mest vara hennes vänner här. De trippar runt på skyhöga klackar i klänningar som knappt håller inne bröst eller rumpa.

Jag sveper ett glas vitt, innan jag styr benen mot köket och tar ett nytt.
Ett stökigt gäng har anlänt då ljudnivån har gått upp rejält. Alex kommer in i köket, halv lullig, med tre något nyktrare män efter sig. Han presenterar dem som Zac, Stephen och Matt. "Detta är mina närmsta amerikanska vänner, plus Joel. De går och nå dygnet runt och jag litar på dem i alla lägen. De har fått order om att behandla dig lika väl som mig, Smula. Vi umgås rätt ofta så du lär inte bli av med dem".

Jag börjar garva, för jag vet vilka roller dessa har eller spelat. En strippa, en tonårsstjärna, en stadshjälte, en brottslig och en vampyr om man räknar med Joel och Alex. Efter att ha påpekat detta för dem svarar Matt med ett skratt, att de är ju rena drömteamet.
- Well, so it's you who goes by the name "The boys". Konstaterade jag.

Thea blir klänigare och klängigare på Alex och försöker övertala honom att de ska dra ut. Han anser att de har de lika bra hemma. Det slutar med ett gräl i hans sovrum, därifrån hon stormar ut och ropar till sina vänner att de ska följa med.

Jag har krupit upp i soffan och betraktat människorna runt omkring mig ett bra tag, när Stephen frågar om han får sätta sig.
- Are you having fun? frågar han.
- Nope, but I will survive.
Människorna runt oss har blivit fullare och fullare. Ett gäng försöker sig på "Macarena" dansen framför oss.
Jag fortsätter sitta tyst.
- You don't speak much.
- I talk when I have someting to say... Right now I'm in the middle of something I don't want to be. But I can't hide.
- Do you want to take a walk?
- Why not. Let me change into a sweater.

Vi gick ut i en kyliga luften och beundrade alla lampor som lyste upp staden. Jag blev inte tvingad till att prata, utan fick istället lyssna till historien kring hur Stephen och Alex lärde känna varandra.