Kommer du lämna mig igen?

Kapitel 30 ♛

Hotellrummet är fint. Ärligt talat är det mer som en svit. I alla rum finns det vita möbler med guldiga detaljer, och utsikten över Los Angeles gator är magisk. Jag ligger i Felix famn på den stora dubbelsängen och ha aldrig varit lyckligare.

"Du förstår inte hur mycket jag har saknat detta", suckar jag med ett leende på läpparna.

Felix pillar med mitt hår och andas på mitt huvud.

"Jag med", säger han besvärat. "Men du förstår väll att du är kysste din bror?".

"Halvbror", säger jag bestämt. "Vi är inte syskon. Inte egentligen".

"Men man kan inte vara tillsammans med sin bror. Oavsett om det är sin halvbror", säger han smärtsamt.

Jag vrider mig runt i hans famn så att jag sitter mitt emot honom.

"Det ska inte behöva spela någon roll Felix. Det är samma sak som innan våra föräldrar gifte sig", svarar jag.

"Jag vet, men...", börjar han.

"Men vad?", säger jag irriterat. "Det är inte jag som lämnade den jag älskade ensam kvar. Utan ett hejdå. Men Felix, eftersom du gjorde det, och fortfarande inte berättat varför, tänker jag lämna det bakom mig. Klippa av den delen och fortsätta som innan. För jag älskar dig. Och jag har mått så dåligt över det, och har fått så mycket problem just därför. Så jag tänker inte låta att våra föräldrar har gått och blivit kära i varandra, stå i vägen för min kärlek för dig. Så tänker du fortsätta tveka på min kärlek?

"Nej, jag antar inte det", suckar han. "Jag vet bara att jag är så lycklig med dig just nu".

"Och jag är lycklig med dig. Så vad är problemet?", frågar jag. "Om vi kämpar tillsammans kommer vi klara oss igenom alla som dömer oss".

Han ler lätt och trycker mig mot sig. Han kollar in i mina ögon och kysser mig lätt på munnen. Jag kommer plötsligt på tjejen som jag trodde Felix var kär i. Eller var han det? Är han det?

"Felix?", frågar jag försiktigt. "Är du verkligen kär i mig?".

Han kollar mig förvånat i ögonen.

"Jag trodde det blivit ganska tydligt nu", skrattar han.

"Men vem var det du pratade om då? När du sa att du redan hittat någon som faller dig i smaken?", frågar jag och känner tårarna bränna bakom ögonen.

Han skrattar kort och möter sedan min blick. Han kollar djup i mina ögon och ler lätt.

"Det var dig jag pratade om", svarar han och kysser mig lätt på munnen. "Det är du som faller i min smak".

Jag ler och kysser honom tillbaka. För han faller i min smak också.

Dagarna i Los Angeles går. Jag och Felix har romantiska dagar bara vi två. Vi badar, äter god mat och fortsätter träna på surfingen.
Jag älskar honom. Jag är så i helvetes jävla skitförälskad i honom. Jag vill aldrig någonsin lämna hans sida. För jag är kär. Jag är kär i killen som svikit mig och som jag fortfarande inte vet antagligen till. Jag är kär i killen som jag inte vet om han bara spelar ett spel, precis som förra gången. För jag vet inte, om han kommer lämna mig igen?

~

Ohmygoosh, vilket tråkigt kapitel, förlåt! Men jag vet inte hur jag ska fortsätta pga för många idéer. För jag har tusentals idéer om vad som ska hända nu, och vet inte om "boken" ska ta slut och jag ska börja på en "del två" typ. Eller om jag ska fortsätta med allt i "del 1" ... Hmm.