Kommer du lämna mig igen?

Kapitel 6 ♛

Motorns brummande ljud tystnar och alla sitter helt tysta. Det är inte förrän Johan öppnar dörren som jag skakar lätt på huvudet och knölar mig ut från bilen. Jag tar ett djupt andetag och fyller min lungor med landetluft. Det är mycket enklare att andas här. Luften är tunnare och varmare. Bra. Jag kanske överlever här ändå.

Jag betraktar det stora huset, som är vitmålat med blåa knutar. Det är två våningar, ser det ut som. Tre stora fönster ger lagom mycket insyn och blommor täcker trädgården. En stor pool, nedgrävd i marken står och väntar att få bli badad i. Och även en mysig uteplats, med bord och solstolar.

"Hjälper du till här?", pustar mamma och lyfter ut en stor flyttkartong ur bakluckan.

"Självklart", svarar jag kort och ger mamma lite bärhjälp till huset.

"Var fan är Anders?", frågar Johan som ställer ned en låda på golvet innanför dörren.

Det första jag ser är ett stort, tomt rum men vita väggar.

"Han och hans son kommer när som helst", svarar mamma och lutar sig mot väggen bakom henne.

Det är lustigt att vi vet så lite om honom. Jag menar, han har en son, och jag har inte träffat honom. Det blir verkligen som att flytta in med en främling.

Men mamma älskar Anders, och vi får en son på köpet. Bra deal.

Jag skrattar kvävt åt mig själv och Johan ger mig en konstig blick. Typ 'please, skaffa vänner du skrattar åt dig själv." Och jag ger honom en blick tillbaka som säger 'men snälla, lycka till att hitta sånna här ute'. Han rycker på axlarna och går upp för trappan med en kartong i famnen.

"Du kan också gå upp om du vill", ler mamma.

Jag besvarar hennes leende och lyfter upp min flyttlåda. Med tunga steg går jag upp för trappan och går till mitt rum. Och det ser precis ut som på bilderna mamma visade mig. Stort.

Rakt fram står redan min säng. En bred himmelsäng med vita sängkläder. Själva tyget som hänger ned över sängen skiftar mellan vitt, rosa och blått. Till vänster ser jag en stor walk-in-closet med galgar och klädhängare.

Jag går in i rummet till en dörr på högra väggen. Försiktigt öppnar jag och ett litet badrum visar sig. Med endast en toalett, ett badkar och ett handfat, är det mitt drömbadrum. De guldiga detaljerna lyser mot de vita kakelväggarna.

När jag stänger dörren igen står jag framför en smal trappa. Den leder till ett litet loft, då det är väldigt högt i tak. Loftet är tomt, men jag kan tänka mig ett skrivbord med min dator längst in till höger, och en sackosäck framför en tv till vänster.

"Nu är Anders och Felix här!", ropar mamma från nedervåningen.

Felix, det är nog Anders son. Jag kommer genast att tänka på mitt möte med Felix igår och klumpen i magen växer.

Men vafan, jag måste ta det lugnt? Mitt ex, Felix kommer jag aldrig träffa igen. Jag gjorde klart för både mig och honom att jag inte tänker förlåta honom. Anders son, Felix, har jag inte träffat. Han är säkert supergullig och omtänksam. Lämna ex-Felix bakom dig nu, okej?

Jag nickar övertygande åt mig själv och går ned för trappan. Min blick möter först mammas, jag ler åt henne och fortsätter till Anders. Jag ler glatt och säger tyst hej. Min blick fortsätter åt vänster då hela jag fryser till.

"Felix", är det ända jag får ur mig..