Kommer du lämna mig igen?

Kapitel 12 ♛

Efter en varm dusch, en god frukost, en lång stund framför spegeln, så är jag äntligen på väg till centrum. Jag har inte hunnit vara där än, men det var ju faktiskt bara tre dagar sedan vi flyttade hit. Och om redan två dagar åker vi Hawaii.

Jag sparkar på en sten framför mig och nynnar på en låt. Det är ganska varmt i luften men vindarna får min hud att knottra sig.

Det är inte särskilt långt till centrum, och det första fiket syns redan. Jag går dit och beställer en smoothie. Jag kollar runt i rummet med bajsbruna väggar (det fulaste färgen som finns enligt mig). Människorna är i olika åldrar, men de flesta är runt 16, skulle jag gissa. Efter några minuter är smoothien klar och jag stoppar ned ett sugrör i den. Expediten ler halvhjärtat mot mig, innan hon tar nästa beställning.

Jag går ut igen och kollar mig omkring. Till höger går en tjej lite halvt närvarande framför en liten park. Till vänster ligger vägen hem. Enkelt val. Höger...

"Men va fan?", stönar jag när av för en hård knuff i sidan.

Framför mig står tjejen med ena handen för munnen. Jag kollar sakta ned på min tröja som hon stirrar på.

"Ah, kul", suckar jag och kollar kritiskt på min tröja full av smoothie.

"Åh, förlåt mig!", utbrister tjejen.

"Äh, det är okej", svarar jag och rycker på axlarna.

Jag håller min nu tomma mugg i ena handen och kliar mig på huvudet med den andra. Hon sträcker fram en servett med en darrig hand. Jag börjar torka av det mesta medan tjejen babblar på om hur ledsen hon är.

"Ärligt, det är okej", tystar jag henne.

"Säkert?", frågar hon ynkligt.

"Ja, eller jag skulle hellre vilja dricka smoothien, än att ha den på tröjan", skrattar jag kvävt.

"Du kan få pengar för en ny...", börjar hon och rotar i sin väska.

"Nej, det är okej!", säger jag tydligt.

Hon förstår äntligen budskapet och ler försiktigt.

"Okej. Hejdå då", säger hon sakta och tar några steg baklänges innan hon vänder sig om och småjoggar iväg.

Jag skrattar för mig själv och suckar sedan. Jaha, då måste jag väl hem och byta tröja. Folk skulle väl tro att jag inte riktigt är klok om jag går skuttandes på gatan med en tröja full med smoothie. Men jag är ju inte riktigt klok och andra sidan.

Jag river upp dörren och möter Felix i hallen. Han skrattar högt när han ser min tröja.

"Mm, jättekul. Hämta en ny tröja åt mig och gör lite nytta istället", suckar jag.

Mamma kommer in i hallen och kväver ett skratt.

"Du också?", grymtar jag.

Hon skakar bara leendes på huvudet och leder mig till badrummet.

"Jag tänker inte ens fråga vad som hände", skrattar hon och drar tröjan över huvudet på mig. Hon sköljer av den i handfatet först, och får bort det värsta av fläcken. Sedan slänger hon den i tvättkorgen.

Själv står jag kvar i endast bh på överkroppen. Då slår det mig vem som skulle hämta en tröja åt mig.

"Här är...", Felix stannar i rörelsen och ser på mig. "Ups".

"Ge dig, det är inte första gången du ser mig lättklädd", säger jag irriterat och drar åt mig tröjan. Han rodnar lätt och skruvar på sig.

Smidigt drar jag på den och granskar mig i spegeln.

"Kunde du inte valt en fulare tröja?", säger jag ironiskt och suckar.

"Jag tycker du är jättefin i den", ler han och vänder på klacken.

Jag står kvar och kollar mig i spegeln igen. Den kanske är lite fin ändå.