En fingervisning om mord (av: Christina Gustavson)

Mystisk rödhårig

Torsdag den 4 maj

Mystisk rödhårig

Äntligen började det hända saker i utredningen. Jonas Dahlstroem hade tidigare haft Lars Moberg som övervakare och togs in till förhör. Det visade sig att Jonas dessutom hade en koppling till Tajger, som han besökt till och från, gärna efter mörkrets inbrott. Detta var extra intressant eftersom Tajger var Lars Mobergs närmaste granne. Därtill hittade Lundgren uppgifter om att Jonas Dahlstroem var en före detta pojkvän till Anna-Karin, Lars Mobergs sekreterare som också blivit mördad. Numera arbetade han på ett företag som sysslade med försäljning av hälso-kostprodukter över Internet och var sambo med en tjej som hette Erika.

Under det förhör som följde förnekade Jonas all kännedom om andra som också hade övervakats av Lars. Därtill förnekade han all kännedom om mordet på Lars Moberg, men förklarade med gråtmild röst att han läst om mordet i tidningarna, varit ledsen eftersom Lars hjälpt honom på fötter en gång när han var ung och hade råkat illa ut.

När Jonas gick ut var Mina på väg in och de fick syn på varandra. Jonas hade ett vagt minne av att ha sett henne men slog bort tankarna. Mina funderade däremot och kom några timmar senare på att det var honom hon sett ihop med en parant rödhårig kvinna i samband med föreställningen på Åhaga när hon var där för att se Mark Levengood. Hon berättade detta för Linder när de träffades senare. Han bad Siv Lundgren kolla upp vem den rödhåriga kvinnan kunde vara.

En joker i leken?

Björn hämtades in för andra gången, eftersom han under gårdagens förhör hade blånekat till att han kände Lars Moberg, trots att denne varit hans övervakare för några år sedan. Dessutom hade Lars Mobergs grannar, skräddare Kall och den unga flickan Pernilla som studerade på Textilinstitutet, båda känt igen honom på fotografierna, och Pernilla hade påpekat att Björn oftast kom tillsammans med en annan person.

Det var inte någon av de personer som var med på bilderna. Det fanns alltså fler kort i leken, förklarade Norlin, när han beskrev för de andra vad han fått reda på. Dessutom hade Björn befunnit sig på gatan utanför Tajgers och Lars Mobergs respektive villor när han togs in för det första förhöret. Björn fortsatte neka till all kännedom om några mord, oavsett om det rörde Lars Moberg eller någon annan. Hårt ansatt och pressad svettades han så att man kunde se stora fuktfläckar på T-shirten under armarna. Han sade emot sig själv några gånger och var sedan så förvirrad att han försade sig när det gällde ett finger. Som det ljushuvud han var försökte han hitta på en historia som skulle förklara felsägningen.

"Jo men, jag fick bara för mig att ta ett finger bara för att skrämma någon." Han mumlade så att det var svårt att höra vad han sade.

"Vem då?"

"Spelar väl ingen roll nu, det gick fel ändå."

"Vems idé var det?"

"Jo men, min egen idé, helt och hållet", det höll han hårdnackat fast vid i alla fall.

"Vem gav dig uppdraget?"

"Nehej då, inte alls på uppdrag av någon annan!"

Sedan fortsatte han sina förklaringar med att eftersom han jobbade på Coop Forum, hade han tagit hem en paket kalkonkorv och sedan stoppat in fingret i paketet och klistrat igen det. Han hade haft det i fickan när han stack in på jobbet för att hämta en grej och lite oförsiktigt lagt det ifrån sig, eftersom det putade ut och var i vägen och han ville röra sig lite friare. Egentligen skulle han tagit det med tillbaka och skickat in det till Boråstidningen som en ordlös gest. Det var det som var själva idén. Att de skulle få något att skriva om. Något ordentligt att bita i.

"Jo men, när det kommer i tidningen ser alla det."

Vilka då alla?"

"Jo han som jag ville skrämma alltså."

Med andra ord räknade Björn tydligen med att rubrikerna i tidningen skulle skrämma den det var avsett för.

"Hur hamnade det i frysdisken då?

"Jo men när jag skulle hämta korvpaketet och sen ta med det ut igen, ja, ta hem det för att kunna posta det alltså, fanns det inte där.

"Fanns inte var?"

"Jo men jag hade lagt det på en trave kartonger, för jag hade lite annat att pyssla med först. "

"Och sedan?"

"Jo helvete, det fanns inte kvar."

"Vart hade det tagit vägen då?"

"Vet väl inte jag!"

"Vad tror du kan ha hänt?

"Näe, men inte vet jag. Hur fan skulle jag veta det?"

"Någon tanke om det har du väl ändå?"

"Jae, nån måste ha sett det ligga där."

"Var?"

"Jo men på traven av kartonger."

"Har någon sett det ligga där?"

"Ja, och trott att det blivit kvarlämnat av misstag. Sen har han tagit med det ut och lagt det bland varorna i kyldisken." Björn uppbådade helt tydligt sitt yttersta för att knyta ihop ändarna på sin historia.

"Han?"

"Ja eller vem fan det nu var! Hur ska jag veta det?"

Det blev också helt fel, tänkte Björn. Efter detta slöt han sig som en mussla. Mer gick det inte att få ur honom och han förklarade aldrig var han fått tag på fingret.

Patrik Jonsson fick det rejält hett om öronen under förhören, eftersom han dels var sambo med Sussi Winka som hittat det avhuggna fingret i ett korvpaket, och dels hade haft Lars Moberg som övervakare. Han klarade sig dock undan, eftersom han bevisligen varit på sitt arbete vid tidpunkten för mordet. Man kunde alltså inte binda honom vid någonting utan han släpptes direkt efter förhöret. Den ende som häktades, trots sina yviga förklaringar, var Björn, eftersom Jonas fick alibi genom Erika.

Tack och lov att jag hann förvarna henne, tänkte Jonas.

Det märkliga var att samtliga som nu förhörts hade alibi vid tillfället för mordet på Anna-Karin Larsson. Bara det var misstänkt i sig. Ändå måste det finnas ett samband, eftersom hon varit Lars Mobergs sekreterare och haft full insyn i hans affärer. Hur deras privata relation sett ut var fortfarande något oklart. Linder var djupt försjunken i tankar och vände och vred omedvetet på en penna, som om det kunde hjälpa tankarna att klarna. Bilden av ett löst sammanfogat kriminellt nätverk eller åtminstone ett system av tjänster och gentjänster började klarna efter hand, men än saknades vissa viktiga pusselbitar. En joker i leken? Lena Moberg trots allt? Ändå värjde han sig mot den tanken, det var något mer som inte stämde.

"Inget annat att göra än att fortsätta nysta", suckade han för sig själv.