En fingervisning om mord (av: Christina Gustavson)

Tankar 6: Behöver de se naturligt ut?

Tankar 6: Behöver det se naturligt ut?

Frågan är om det behöver se naturligt ut eller inte? Ja, det får väl ge sig, det viktigaste just nu är väl ändå att lösa problemet på ett rationellt, handlingskraftigt och effektivt sätt, som inte kräver en massa städning och tillrättalägganden efteråt. Inget klanteri, med andra ord. Vilken metod som än skall komma på fråga är mindre viktigt, det är utförandet som spelar roll. Skicklighet, elegans, träffsäkert och inga misstag. Är man nu så dum att man går i vägen får man minsann skylla sig själv. Vem har väl bett om att få ett problem på halsen? Lite förberedande spaningsarbete skulle kanske inte skada ...

Långfredag den 14 april

Byta skepnad

Sussi Winka talade om för sin mamma Sara att hon fortfarande mådde väldigt dåligt fortfarande av historien med fingret, att hon kände sig rädd och ibland hade en känsla av att det var någon som spionerade på henne och förföljde henne, men när hon vände sig om fanns det aldrig någon där.

Hon nämnde ingenting om dödsskjutningen på parkeringsplatsen, inte heller något om sina nattliga utfärder och att hon fick någon slags kick av att utmana ödet. Det var som om hon då bytte skepnad och blev djärv, stark och orädd, som om hon fylldes av en makt och slughet som gjorde henne osårbar där och då.

Fullmåne

Robert Blom eller Tajger som han också kallades, sparkade irriterat till en slaskig snöhög som blivit liggande kvar invid ett staket och joggade vidare i den tidiga gryningen. Aldrig kan man lita på någon, tänkte han. Det var en av hans fasta principer att inte bedriva affärer alltför nära den egna husknuten och han brukade alltid instruera killarna att hålla sig till andra delar av staden, men nu hade han kommit på några killar, som i mörkret och på avstånd var märkligt lika hans hantlangare Mats och Björn eller "Bill och Bull", som han också kallade dem, i full aktion bara ett kvarter bort. Han hade haft svårt att sova och hade valt att sticka ut på en joggingrunda i stället för att ligga och vända och vrida sig i sängen och bara sno ihop lakanen omkring sig.

Egentligen var han inte någon sådan hurtbulle, men han var mån om sin figur och ibland segrade hans förnuft över bekvämligheten. Och det här med att motionera och träna regelbundet hade blivit en käpphäst och därtill en absolut nödvändighet för att hålla den begynnande rondören runt midjan på plats.

Ja, han blev tvungen att ta upp detta med killarna. Allvarligt ... Han gillade inte misstag. "Säkra affärer" var hans motto, tjäna lite extra när det gick, men absolut aldrig riskera att åka fast. Åkte man fast var man dum, oskicklig, och det var något han sannerligen inte var och inte tänkte bli heller för den delen. Rackarns, om de där jubelidioterna Bill och Bull ställde till det för honom, tänkte han.

När han var på semester i LA för ett tag sedan fick han ett uppslag om en initieringsrit och nu tackade han sin lyckliga stjärna för att han beslutat sig för att ta upp den tråden. Att tvinga någon till att på egen hand utföra ett brott, till exempel en dödsskjutning, garanterade absolut lojalitet på livstid. Bra sätt att knyta andra fastare till sig och få absolut lojala medarbetare. Egentligen slog han två flugor i en smäll, eftersom han inte bara fick en lojal undersåte i sitt rike utan även fick besked om att personen i fråga var i stånd att utföra sitt uppdrag utan att åka fast.

Kungen myste för sig själv. Visst faen hade han gjort rätt! Frågan var bara om han valt rätt kandidat till första ronden. Det började kännas som om det var en helt annan kille som började bli väl egensinnig och kanske hängde lösare än han trott. Nåväl, det fick bli hans tur nästa gång!

Helst tränade Tajger styrketräning, men Alois som var tränare på gymmet dit han brukade gå hade flera gånger påpekat att det inte skulle skada med lite konditionsträning också, och den informationen hade han lagrat lite omedvetet i något skrymsle i hjärnan. Det hade varit tjostigt att springa i alla fall med snömodd och slafs kring fötterna, risk att halka eller stuka anklarna och mer till. Men i rena ilskan och inte bara över att inte ha sovit, utan även över det dåliga vädret och väglaget, pinnade han på i ganska bra takt.

Mörkt var det också, mörkt så in i vassen, tomt och trist medan vinden blåste snålkallt. Månen var full och det gjorde att det i alla fall var ganska bra ljus ute och eftersom det fortfarande låg en del snö som lyste upp, var det inte så där riktigt helt svart som det hade kunnat vara. Annars hade han nog inte sett killarna och vad de höll på med. I sitt irriterade humör retade han sig på månen också och tänkte att det är typiskt att ge sig ut när det är fullmåne och vem som helst kan se en klart som i dagsljus. Han hade hört Morsan säga någon gång att hon brukade ha svårt att sova vid fullmåne och dagarna närmast före och efter, men det ansåg han vara skrock och dumheter som kärringar kunde syssla med och inte något som hade påverkat honom eller haft betydelse för att han inte hade kunnat sova bra i natt.