En fingervisning om mord (av: Christina Gustavson)

Hönan och ägget

"Så har vi det där fingret i korvpaketet", hejdade sig och tittade upp på Åke Pettersson som satt närmast till vänster om honom och lät sedan blicken glida vidare runt det slitna fyrkantiga bordet där dessutom Siv Lundgren och Hassan "Hasse" Norlin hade bänkat sig med var sin kopp kaffe. Det var som om utredningsstressen och prestationskraven satt kvar i väggarna, sur och unken frustration som efter kropps-odörer även när det var nyvädrat. Vi vet inte än om det är fråga om ett brott eller vad.

"Nää", bröt Siv Lundgren in, "det har man hört att det kan hända olyckor med knivar och apparater på livsmedelsfabriker så både fingrar och annat stryker med."

Vid ordet "annat" frustade Pettersson till. Det undgick inte Lundgren som höjde lätt på ena ögonbrynet som en tyst och diskret varningssignal. Hon hade lite svårt för att stå ut med Petterssons humor. Själv tyckte han alltid att han var väldigt rolig, men hon såg honom mer som en riktig gammal snuskhummer.

"Det läser man om i tidningarna ibland, om en mus eller råtta i en yoghurtburk och sådant där", flikade Hassan Norlin, populärt kallad

"Det var inte så där väldigt länge sedan jag läste om den hemlagade medvursten ni vet, den som de sålde i sådan där charkuteribil som körde runt på olika marknader ..." Pettersson lät de andra dra sina egna slutsatser.

Lundgren hängde inte med. Hon var fortfarande för arg på Pettersson och vred sig på stolen som om den plötsligt blivit obekväm. Det var hon i och för sig alltid, men det blev inte direkt bättre av hans fåniga skämt. För det mesta var de inte ens roliga.

"Ja vad var det med den då?"

"För att spara på kostnaderna så födde ägaren i fråga upp råttor i sin källare", flinade Pettersson illmarigt.

"Sluta!"

"Jovisst ser du. Och det blev bara upptäckt för att någon som bet i korven fick en hel råttass i munnen", fortsatte Pettersson obarmhärtigt men med en spjuveraktig glimt i ögonen, som avslöjade att han hade roligt och njöt av situationen.

"Å fy farao, du är för äcklig!" Siv Lundgren grimaserade och visade tydligt sin avsmak och höll upp händerna framför sig som om hon ville skjuta obehaget så långt ifrån sig som bara möjligt.

Åke Pettersson var inte den som gav i första taget och kunde inte låta bli en liten slutkläm.

"Ja men så var det! Jag läste det i tidningen." Hans uppsyn var lika troskyldig som ett barns, fast Hasse Norlin, som satt bredvid, märkte att hans allt rundare mage hoppade, som om han skrattade inombords och ansträngde sig för att inte visa det.

"Äsch, man kan inte tro allt man läser i tidningen – det vet du väl." Norlin försökte medla. Ibland tyckte han synd om Siv Lundgren när Åke Pettersson ansatte henne för hårt.

"Åter till ordningen här nu." Joel Linder försökte styra upp samtalet som verkat ha spårat ur och urartat till en dispyt, som valsat ut i kvällspressens publikfrieri. "Vi måste försöka hålla oss till ämnet även om situationen verkade lite absurd. Men vi kan väl ändå resonera om att fingret på något sätt måste ha kommit in i förpackningen, inte sant? Och sedan är då frågan om det kom med i förpackningen före eller efter det att den lämnade fabriken, och det har vi egentligen svar på. Eftersom förpackningen hade varit uppskuren och sedan igenlimmad, så får man nog förutsätta att fingret har lagts dit efteråt och inte under själva tillverkningsprocessen på fabriken. Det var några dagar kvar på datummärkningen och paketen ligger kvar i affären under cirka tio dagar."