Fannys perspektiv
11e april 17:34
Skriken från Linus rum upprepas gång på gång. Han och grabbarna spelar FIFA.
Jag vet inte om Dante är här, jag vill inte veta heller. Han har inte svarat mig på hela dagen.
Jag öppnar fönstret ovanför min säng.
Jag tänder ciggretten jag har mellan läpparna och andas in den ångestdämpande röken.
Jag borde inte röka i mitt rum. Det kommer lukta och Linus kommer säkert märka om han kommer in. Jag är ju över 18 men hans åsikter om att jag förstör mina lungor delar vi inte lika. Dock röker han själv så jag förstår inte varför han ska klaga på mig.
Min dörr öppnas hastigt vilket får mig att sätta röken i halsen.
Där i dörröppningen står han. Han stänger dörren och tar några steg in i rummet.
Han klär sig i en vit tröja och svarta jeans. Han är snygg, som alltid.
"Du borde inte röka"
Jag suckar tyst.
Han sätter sig på min säng, blicken vilar på mig.
Hans vackra ögon får mig att falla ännu en gång.
"Inte du heller Dante", säger jag.
Försöker argumentera tillbaka fast jag vet att det är meningslöst.
"Förlåt att jag vart så besvärlig", säger han.
Jag tittar på honom och vänder bort blicken från cigaretten mellan mina fingrar.
Han ser besviken ut.
Jag fimpar cigaretten och kastar ut den på den stora gräsmattan som omringar vårt hus.
Jag stänger fönstret och puttar försiktigt ner honom så hans ryggtavla landar i den mjuka sängen.
Han tittar förvånat på mig.
Jag sätter mig gränsle över honom.
Hans händer landar på mina lår.
Hans ögon får mig knäsvag, det är som jag är i himmelen.
Jag böjer mig ner och pressar mina läppar mot hans. Hans varma läppar möter mina i en efterlängtad kyss.
Hans tunga möter min. Han greppar tag om min rumpa. Jag stönar oväntat mot hans läppar. Han flinar.
Han kysser mig igen och igen. Men för varje kyss lugnar han ner tempot.
Jag drar sakta ifrån. Jag tittar på honom med en frågande blick.
Hans ögon möter mina. Han borrar allvarligt in sin blick i min. Han kommer dumpa mig.
"Fanny"
"Ja", svarar jag kort.
Han biter sig i läppen.
"Jag älskar dig"
Mitt hjärta stannar.
Tystnaden sprider sig som en löpeld mellan våra kroppar. Han rör sig inte, han andas knappt.
Men jag pressar fram de tre orden jag längtat efter att säga.
För jävlar vad jag älskar Dante Lindhe.
"Jag älskar dig också"
CZYTASZ
Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1
Fanfiction"Jag blir så extremt irriterad på dig Dante, kan du låta mig va och lämna mig ifred så jag kan gå till min lektion tack" "Sorry stumpan, men det går bara inte, du vet mina rosor är gjorda av plast"
