Fannys perspektiv
26e februari 21:37
Jag ställer mig mot väggen i lobbyn till hotellet vi ska bo på. Alla treor står och trängs i den lilla lobbyn.
Efter den låna men mysiga bussresan med Dante gick vi av och hämtade våra väskor i bagageutrymmet sen fick vi tydliga instruktioner av vår mentor Bengt att gå till lobbyn för att få mer information.
"Okej alla elever", säger Bengt högt som står längst fram vid receptionen.
Alla tystnar, bara någon viskning hörs.
"Vi har valt att lägga upp det så att ni får välja själva vilka ni sover med, det finns stora rum med plats för 7 personer sen finns det rum med plats för 3 personer, det är först till kvarn helt enkelt, nycklarna till rummen har jag lagt ut här, så kom fram och hämta", säger han glatt.
Ludwig är den första som springer fram fort som attan. Axel och Noel börjar skratta och skakar på huvudet mot varandra.
Jag tittar upp på Dante som står bredvid mig. Jag ser ett litet leende som leker på hans läppar. Der gör mig glad, när han är glad. Jag ser hur han försöker nästan pressa bort hans leende men det leker farligt på hans läppar. Varför vill han inte visa när han ler?
"Jag fick ett fucking sju rum", skriker Ludwig när han ivrigt kommer tillbaka till oss.
Hans stora breda leende är nästan uppe vid ögonen på honom.
"Inte konstigt så som du sprang", säger axel och skrattar svagt.
Noel skakar bara på huvudet med ett leende på läpparna.
"Sover du med tjejerna eller", säger Ludwig och tittar på mig.
Allas blickar vänds mot mig. Vad ska jag säga? Nej jag har bara en vän och hon är sjuk? Nej. Killarna kanske vill sova själva dock. Paniken stiger i mig, vadfan ska jag säga?
"Asså..", säger jag.
"Nej hon sover med mig, med oss", avbryter Dante mig.
Jag tittar upp på honom, jag ler. Tack Dante.
"Okej okej okej", säger Noel med hans klassiska peddoröst.
Dante suckar högt innan han börjar gå mot trappan som leder upp till alla rum. Flera treor har redan börjat gå upp för den svarta trappan till sina rum.
Jag tar min väska från golvet och bär den tunga väskan i handen när jag går efter Noel uppför trappan.
Nervositeten stiger sakta inom mig. Tänk om den här resan bara blir så dålig på grund av mig. Dante kanske bara sa att jag kunde sova med dem för att va snäll.
Snälla, låt den här resan bli bra.
DU LIEST GERADE
Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1
Fanfiction"Jag blir så extremt irriterad på dig Dante, kan du låta mig va och lämna mig ifred så jag kan gå till min lektion tack" "Sorry stumpan, men det går bara inte, du vet mina rosor är gjorda av plast"
