Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1

Del 23

Fannys perspektiv

24e februari 14:57
Killarna har varit här i några timmar nu. Vi har spelat Playstation och ätit pizza, jag åt inte så mycket men Noel försökte få i mig det jag behövde. 

Vi har bara suttit i soffan, endaste gången jag rest på mig är när jag behövt gå på toa eller vi alla gått ut för att ta en cigg.

Jag och Dante har inte pratat något. Vi sa endast hej när dem kom, inget mer. Jag har tittat mycket på honom, när han inte sett förstås. Men inte en ända gång har jag sett hans blick vila på mig. Han kanske verkligen inte vill ha något mellan oss. Ingen har tagit upp det som hände igår, det är jag glad över. Jag orkar inte prata om det. Men jag vet att jag kommer behöva göra det eftersom det skapar spänd stämning mellan mig och Dante.

Pizza smaken ligger kvar i munnen. Vatten!

Jag reser mig upp från soffan och går ut till köket. Killarna tittar efter mig men släpper blicken när dem se mig gå över kökströskeln.

Jag fyller ett av dem genomskinliga glasen med vatten. Snön faller sakta ner från humlen utanför fönstret och landar på den kalla asfalten.

"Hej"
Jag vänder mig snabbt om.

Dante står med händerna i framfickorna på sina svarta urtvättade jeans. Hans svarta t shirt visar hans tatueringar tydligt. Hans blonda nytvättade hår ligger perfekt på hans huvud.

"Hej", svarar jag.
Kanske är jag lite för stel nu?

"Jag tänker gå rakt på sak", säger han och biter sig i läppen. Han kollar nästan nervöst ner i golvet.
Hans uttryck gör mig nervös, hjärtat dunkar snabbare i bröstet.

"Okej", säger jag kort.
Det blir tyst, hjärtat dunkar nu snabbare. Kom igen Dante bara säg något.

"Det som hände igår var bara fett onödigt, jag skulle aldrig gjort så och jag vet inte vad jag tänkte, jag ville typ bevisa för dig att jag inte har känslor för dig", säger han.
Han är tyst en stund. Hjärtat hoppar nästan ur bröstkorgen samtidigt som mitt hjärta stannar. Han har alltså inte känslor för mig?

"Fast grejen är ju att jag inte vill inte att jag är så jävla kär i dig Fanny", han tittar upp, hans ögon möter mina.
Hans ord får nu mitt hjärta att stanna. Det känns som tiden står still. Sa han nyss det där?

"Va", det är det ända jag får fram.

"Jag förstår om du inte känner samma", säger han kort, letar nervöst runt med blicken i köket.

Jag ställer ner vattenglaset på diskbänken och tar några steg fram så jag står bara några centimeter ifrån honom. Hans vackra ögon möter mina.

"Jag är kär i dig också Dante", säger jag.
Han ler, han ler så vackert.

Han pressar sina läppar mot mina, och det känns bättre än någonsin.

-
•förlåt för ett så kort och tråkigt kapitel. tack för att du läser min bok, det betyder jätte mycket för mig. Stora kramar <3 vi hörs snart igen •