Fannys perspektiv
20e april 20:46
Ännu ett sms trillar in till min mobil. Jag har knappt rört den idag, jag vet att det är han som skriver.
Ända sen i måndags har jag varit hemma från skolan. Jag har sagt att jag blivit magsjuk.
Jag vågar inte gå dit längre. Jag vill inte se honom och jag vill inte göra något fel som kommer drabba andra i slutändan.
Jag trodde det skulle hjälpa att stanna hemma. Men det gjorde det inte. Sakarias har kommit hit varje lunch de senaste tre dagarna.
Det har såklart funkat utan att någon märkt något eftersom Linus är i skolan.
Min kropp som jag gömt under hoodies och långbyxor de här dagarna är täckta med blåmärken.
Jag vågar inte gå ut. Jag vågar inte gå till skolan. Jag vågar inte berätta för någon, jag vill inte att någon råkar illa ut.
Dante var här igår och lämnade en påse godis och röda rosor. Jag trodde aldrig han skulle kunna göra en sån sak men han förvånade mig.
När han var här bredvid mig i sängen var det som alla problem försvann. Det vara bara vi två mitt på en sommaräng. Han stannade här ett tag, vi låg och pratade. Hans varma famn fann jag mig väldigt trygg i så när han lämnade kunde jag inte sova på hela natten.
Smsen från Sakarias trillar in titt som tätt. Han kontrollerar mig, jag vet det själv. Men jag kan inte göra något, han har mer makt än mig.
Dörren till mitt rum öppnas och ljusinsläppet från rummet utanför tränger sig in.
Snabbt flyttar jag blicken från taket.
Linus står i dörröppningen. Han har en ganska snygg outfit. Han ser nästan uppklädd ut i sin blåa sweather och svarta raka jeans.
"Jag tänkte dra ut", säger han.
Det förklarar saken.
"På klubben", frågar jag.
Jag vill att han säger nej. Jag vill ha honom hemma, det känns bäst så.
"Ja precis, med grabbarna", han ler svagt.
Dante ska alltså också med? Är det de han menar?
"Ha så kul då", Jag ler tillbaka.
"Ring om det är något", säger han.
Jag nickar svagt och han stänger den vita trädörren som stänger in mig i mitt mörka tysta rum.
Hur fan kunde det bli såhär?
ESTÁS LEYENDO
Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1
Fanfic"Jag blir så extremt irriterad på dig Dante, kan du låta mig va och lämna mig ifred så jag kan gå till min lektion tack" "Sorry stumpan, men det går bara inte, du vet mina rosor är gjorda av plast"
