Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1

Del 17

Dantes perspektiv
Jag skriker hennes namn rakt ut. Allas blickar i cafet vänds mot oss, men jag bryr mig inte. Jag skulle kunna vända mig om och ryta till som jag i vanliga fall hade gjort, men inte nu. Jag sätter mig bredvid hennes avsvimmade kropp på golvet. Hennes ögon är stängda och hennes kropp är slapp.

Jag tar upp hennes huvud i mitt knä. Paniken går igenom kroppen och blir bara värre och värre. Jag slår hennes kind med min handflata. Jag vet knappt vad jag gör, men jag upprepar hennes namn om och om igen. Ludwig dyker upp bredvid mig på golvet och snart är Noel och axel här också.

"Vart är Linus", säger Noel.
Paniken ligger i hans röst men han pratar lugnt.

"Han, Valter och dem är ju lediga varannan fredag", säger axel.
Noel tar upp sin mobil ur fickan och försvinner en bit bort i cafet.

Jag tittar på Fannys bleka vackra ansikte. Hon är så jävla vacker. Jag skriker, jag ber henne vakna. Jag skriker igen. Axel sätter en hand på min axel, jag skakar bort den.

Fannys ögonlock börjar vibrera och långsamt öppnar hon dem så jag ser hennes vackra gröna ögon. Hon ger mig ett trött leende. Jag spänner mina ögon i hennes, jag vill få henne förstå att jag är orolig. Jag drar upp henne i min famn och ställer mig upp. Med henne i min famn vänder jag mig om mot Ludwig och axel och nickar mot utgången. Med allas blickar går jag ut med Fanny i famnen ur den knäpptysta cafeterian.

"Sluta glo", fnyser jag och spänner min blick i några tvåor innan jag går ut genom skolans port.

Den kalla luften tränger sig in i min långärmade tunna tröja. Jag tittar ner på Fanny i min famn, hon skakar lätt. Noel står en bit bort på parkeringen vilket jag sett genom fönstret i cafet, jag antar att han väntar på Linus. Som jag trott svänger Linus silvriga Audi in på parkeringen. Jag går snabbt fram och öppnar bakdörren. Jag lägger Fanny på dem tre sätena och tittar upp på Linus. Han kollar oroligt in i mina ögon. Hans ögon har samma färg som Fannys.

"Vart kör du henne", säger jag.

"Sjukhuset, jag har redan pratat med dem påväg hit, dem ska bara kolla på henne sen kör vi hem", säger han.

Jag nickar kort.

"Jag kör efter med bilen", säger jag.

"Möt oss hemma istället, du kommer inte få komma in på sjukhuset eftersom du inte är familj på pappret fast du är som min riktiga bror", säger Linus och ler snett.
Hans ord värmer mig. Han har aldrig sagt något sånt till mig, antar att jag inte förtjänat det.

"Jag kommer hem till er", säger jag med ett svagt leende.

Jag ger Fanny en sista blick. Hon tar tag i min hand och klämmer löst. Hela min kropp börjar pirra.
"Gå inte", får hon fram med svaga ord.

Skuldkänslorna kryper sakta in i hjärtat. Varför behöver jag lämna henne när hon verkligen vill ha mig här?

"Jag möter dig hemma, jag lovar Fanny", säger jag och klämmer åt hennes hand.
Jag ler mot henne, hon ler svagt tillbaka.
Jag böjer mig in i bilen och ger henne en kyss på pannan. Känslorna är nära att bli för tydliga nu. Snabbt drar jag ifrån och stänger bildörren. Linus kör snabbt iväg.

Klumpen bildas sakta i halsen. Tårarna håller jag andan för att kämpa emot. Tänk om det är något allvarligt som hänt henne. Min mening med livet.

"Du Dante, det kommer gå bra", säger Noel bakom mig. Jag känner hans hand på min axel.

Jag vänder mig om och kollar på honom. Han ger mig ett medlidande leende. Jag nästan kastar mig in i hans famn och ger han en kram, han kramar mig hårt tillbaka. Det var flera år sen jag var såhär känslosam. Jag tycker så jävla mycket om Fanny. Jag erkände just det för mig själv. Det är dags att erkänna för dig själv Dante att du är kär.

Klumpen försvinner en aning när Noel stryker långsamt med handflatan mot min rygg. En ensam tår rinner ner för min kind men den är jag snabb med att torka bort. Noel drar ifrån lite men jag tar bara ett starkare grepp. Han förstår och håller hårt om mig tillbaka.

-
Förlåt för så kort och dåligt kapitel. Hoppas det går och läsa iallfall. Ha en bra dag, kram <3