Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1

Del 38

Fannys perspektiv

11e april 11:24
Skolgårdens trötta gröna bänk får det nästan att klia i rumpan. Men jag sitter här ändå.

Dante har inte pratat med mig sen i fredags, sen jag lämnade honom. Eller ja det var han som gick först faktiskt.

Jag har inte velat äta nått, nån macka har jag fått i mig. Mat lusten är inte på topp längre. Därför väljer jag att spendera min lunch rast bakom skolan på denna gröna bänken.

Jag tar en cigg från det blåa camel paketet på bänken bredvid mig. Jag tänder och andas in den giftiga men underbara röken.

Det är tomt bakom skolan. Det brukar aldrig va så många här. Dante och killarna brukar röka här, och jag.

Jag drar upp min mobil i min fria hand. Jag tittar igenom smsen jag skickat Dante. Flera 10 tal sms där jag ber om ursäkt och hur jag vill att han ska svara.

Men han har inte svarat.

Jag förstår att han är arg, men det har gått tre dagar nu.

Jag skriver ännu ett sms, hoppas han svarar.

11:26
Hej, jag saknar dig. Snälla svara mig Dante

Jag stirrar på skärmen, lite längre än alla andra gånger. Men han svarar inte. Dante är så långsynt, och jag förstår det. Men det blir svårt för mig.

"Hej Fanny", den vidriga rösten möter mina öron.

Jag fnyser högt i hopp om att han ska höra.

Han slår sig ner på bänken bredvid mig. Jag tittar på honom. Han klär i  en svart hoodie och ljus blå jeans. Hans svart bruna hår sticker smått fram under luvan.

Han ler sitt äckliga leende. Men jag vågar inte göra något annat än le tillbaka, jag vet vad som händer.

När jag drog från Dante för tre dagar sen, det var såklart på grund av Sakarias. Han ringde och ville att jag skulle träffa honom. Jag vågade inte säga nej.

Jag vet att om jag berättar för Dante kan det kanske lösa sig, det kanske är så att Dante kan hjälpa mig. Men jag vågar inte, Sakarias är aggressiv och våldsam. Jag vill inte att något ska hända Dante.

"Har du snackat något med Dante"
Jag tittar fundersamt på honom. 

"Vad menar du", säger jag.

Han suckar högt, irriterat.

"Dumpa honom och va med mig", fnyser han.

Jag stelar till. Snabbt försöker jag röra sakta på fingrarna igen, han får inte se att jag är nervös.

"Nej", säger jag.

Jag ställer mig upp. Jag tänker inte va kvar här. Jag styr mina steg mot framsidan av skolan, men hinner bara några steg fram.

Hans starka hand greppar min underarm och vänder mig mot honom. Hans mörka ögon tittar djupt in i mina, jag vet vad han vill. Han vill få sin vilja igenom.

"Gör slut med honom annars dödar jag honom", ryter han till.

Kalla kårar sprider sig i min kropp.

Rädslan spretar sig in i varje ådra i kroppen. Men jag kan inte ljuga. Om jag ljuger och han får veta det blir det nog ännu värre.

"Nej", säger jag.

Hans hårda handflata träffar snabbt min kind. Det svider. Jag tittar upp på honom. Han ger mig ett slag igen.

"Du gör det", säger han kort innan han lämnar mig bakom skolan med kinden halvt bortdomnad.

Jag kanske måste dö nu så jag dör ung.