Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1

Del 16

{ i det här kapitlet förekommer det innehåll i form av ätstörningar som kan vara triggande. Om ni mår dåligt snälla sök hjälp, du är så bra precis som du är <3. Du kan alltid höra av dig till mig om det är något. Hoppas du gillar kapitlet }

22a februari 08:58
Fannys perspektiv
Jag öppnar stressat porten till skolan som jag så många gånger för öppnat i stress. Jag hatar den här skolan. Jag skyndar mig till mitt skåp och hänger in min jacka och tar ut mina NO saker. Jag hatar den här lektionen. Den värsta på hela veckan. Tur att det är fredag iallfall.

Efter i tisdags när jag hängde med Dante började jag känna mig hängig. Därför har jag missat två dagar i skolan och bara varit hemma för att vila. Helt ärligt saknar jag Dante. Jag har fått mycket tid att tänka på honom, vilket jag gjort också.

Jag svänger in i öppningen till klassrummet. Flera av mina klasskompisar sitter redan på sina platser. Jag letar efter blicken efter Elvira men suckar för mig själv när jag inte ser henne, hur länge ska hon va sjuk? Jag söker snabbt igenom klassrummet ännu en gång efter Dante. Men han är inte heller här. Varför är han inte här? Igår på sms skrev han ju att han skulle komma. Mitt hjärta sjunker lite men jag sätter mig ändå längst bak i klassrummet.

Lektionen rullar på i tråkig ordning. Dante har inte kommit och det gör han inte heller på hela lektionen. För när Pamela vår lärare meddelar att lektionen är slut går jag ensam ut mot mitt skåp. Jag kollar lite extra bort mot Dantes skåp men jag ser bara Noel och Ludwig. Jag kanske ska fråga dem?

Snabbt lägger jag in mina grejer och låser skåpet innan jag rör stegen mot Noel och Ludwig som står vid sina skåp. Ludwig står och rotar i skåpet medans Noel lutar sig mot sitt stängda skåp bredvid. Noel tittar glatt på mig.

"Tja Fanny", säger han.
Han har händerna i framfickorna på hans svarta jeans.

"Hej Noel och Ludwig", säger jag och ger dem båda ett lite osäkert leende.
Är det konstigt att jag ska fråga om Dante?

"Tjo, vad vill du då", säger Ludwig och ger mig ett brett leende.
Dem utbyter ett flin som att dem redan vet vad jag ska fråga.

Jag tittar ner på mina vita air force. Håller lite nervöst på med mina naglar. Det är något jag brukar göra när jag är nervös.

"Vet ni vart Dante är, han var inte på lektionen", säger jag och tittar upp på Noel sen på Ludwig.

"Han försov sig så han valde att skolka den här lektionen och äta frukost istället", säger Noel och ler.

Jag nickar kort. Dante är så snygg när han vaknar på morgonen. Hans hår är så rufsigt och sexigt. Okej Fanny chill.

Noel börjar le större och jag ler lite nervöst tillbaka. Jag känner ett par starka armar lidas runt min kropp och en väldigt härlig doft av parfym letar sig in i min näsa. Jag vänder mig snabbt om och möter dem vackra ögonen jag saknat. Ett litet leende ligger på Dantes läppar. Jag kramar hårt om honom och kan inte hjälpa leendet som sprider sig på mina läppar. Han luktar otroligt gott, han luktar Dante, som supreme hoodien han lämnat hos mig som jag vägrar tvätta.

Han drar ifrån och kollar på mig. Han klappar lätt på mitt huvud.

"Hej Fanny", säger han.
Som jag saknat hans röst. Lyckan sprider sig i kroppen. Jag fylls av värme.

"Hej Dante", säger jag.
Jag studerar honom.
Han drar av sig sin jeans jacka och öppnar sitt skåp som är bredvid Ludwigs.

Han har på sig en randig tröja från comme des garcons vilket avslöjas på hjärtat på bröstet. Ränderna är färgade i varannan grön och vit. Det passar verkligen honom. Hans svarta jeans sitter lite löst på hans ben och hans vita air force matchar mina. Han stänger skåpet och ger mig ett leende som jag snabbt besvarar.

"Ska vi dra och käka då", säger Ludwig och smäller hårt igen sitt skåp med ett leende på läpparna.

Noel nickar och går efter Ludwig som är påväg till matsalen. Dante sluter upp vid min sida. Hans hand snuddar försiktigt vid min och det pirrar till i magen. Den lila promenaden till matsalen går vi i tystnad. Jag ställer mig före Dante i kön och får snabbt lite panik när jag ser maten. Dante kommer ju tycka det är konstigt om jag inte äter. Jag får ta lite iallafall. Jag tar en tallrik och lägger på några gurkskivor och en pannkaka. Jag skiter i sylten och går och tar bestick. Jag sätter mig mittemot Noel vid det rektangulära bordet dem satt sig vid längst bort i matsalen. Dante kommer strax efter och sätter sig bredvid mig.

"Gillar du inte pannkakor", säger Ludwig och ger mig en konstig blick.
Paniken sprider sig i kroppen, jo det gör jag.

"Jo men jag är inte så hungrig, åt mycket till frukost", säger jag och pressar fram ett leende bakom lögnen, jag åt ingen frukost.

Jag tar en gurkbit och tuggar den motvilligt. Killarna börjar prata om någon artist dem tycker om. Jag kan inte riktigt koncentrera mig. Jag tittar kritiskt på pannkakan på min tallrik. Jag tar en bit av den. Jag lyckas pressa i mig några tuggor men lämnar halva pannkakan.

Dante tittar på mig och jag möter hans ögon. Han tittar ner på min tallrik sen på mig igen.

"Är det något som är fel", säger han.
Ludwig och Noel tittar snabbt på mig och låter blicken vila där.

"Nej vad menar du", säger jag lite drygt, för att inte låta osäker vilket jag är.

"Du skrev på sms att du åt frukost vid typ 7, du borde va hungrig nu", säger han och ger mig en skeptisk min.

"Jag vet väl inte, jag är inte hungrig Dante", säger jag och ger han en sträng blick.

Han spänner sina ögon i mig. Jag känner hur ångesten och skuldkänslorna väller över. Jag känner hur klumpen bildas i halsen och tårarna är påväg. Varför ska jag va så känslig. Jag pressar hårt ihop mina tänder och reser mig upp. Jag tänker inte bryta ihop här. Jag lämnar tallriken på bordet och skyndar mig ut ur matsalen. Jag går med snabba steg in i korridoren till skolan och går in på första lediga toalett. Jag låser snabbt dörren och lägger mobilen jag haft i bakfickan på golvet.

Jag sätter mig på huk framför toaletten och sätter ner fingrarna i halsen. Jag tar några djupa andetag innan jag trycker ner dem ännu längre. Gårdagens middag och lunchen idag kommer upp och landar i toaletten. Jag gör det igen och igen tills jag känner hur magen är tom. Jag lutar mig tillbaka mot väggen, jag andas tungt. Kroppen sjunker ner i golvet. Min mobil vibrerar starkt på golvet. Jag tittar på skärmen "Dante Lindhe". Jag vet inte varför, men jag svarar.

"Hallå", säger jag och snabbt märker jag hur min röst nästan spricker.

"Vart fan är du", säger Dante.
Det hörs tydligt att han är arg, men orolig.

"Jag är bara på toa", säger jag.
Jag ställer mig upp och mina ben skakar väldigt mycket.

"Kan du komma till cafet, jag vill prata med dig", säger han.

"Ja", säger jag.

"Bra", säger han och lägger på.

Jag spolar snabbt och tvättar händerna och sköljer munnen. Jag öppnar dörren och styr mina steg mot cafet. Mina ben skakar, men jag bryr mig inte. Det är nästan som att kroppen har lagt av, det känns som jag sjunker ner i golvet eller som att gå i jätte hög snö. Huvudet snurrar en aning. Jag går ner för trappan och svänger in i cafet.

Dante, Noel och Ludwig sitter vid det runda bordet dem brukar sitta vid. Jag tar några steg mot dem och möter Dantes oroliga blick. Jag tittar ner på mina ben som skakar otroligt mycket och känner hur dem viker sig. Jag faller ner på knä. Smärtan letar sig upp för  låren och upp till magen. Kroppen är tung, jag låter den falla. Min kropp faller ner på det kalla café golvet och mina ögonlock som är tunga låter jag stängas.

"Fanny", Dante skriker.