// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

Epilog - Snälla bli min

"Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
Snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
Kan vi inte vara nära bara en minut?
Är det nu, nu som det tar slut?
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
Jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
Älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig?
Det var han som ville kyssa mig
Snälla bli min igen
Nej, låt det va som i en film
Snälla bli min igen
Låt mig va kvar
Ja, låt det va
Du tar bort min hand ifrån din arm och flyttar bort
Ingenting jag säger spelar längre någon roll
Ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
Får jag ens ha kvar dig som min vän?
Knyter mina skor och går tillbaka in igen
Sitter här på sängen tills du ber mig att gå hem
Letar efter något att säga som kan ändra allt
Något mer än det jag redan sagt
Snälla bli min igen
Nej, låt det va som i en film
Snälla bli min igen
Låt mig va kvar
Ja, låt det va."

8/6-2018 Fredag

Klockan 21:32
Lovisas perspektiv.

Detta kapitel kan innehålla depression och tankar om allting. Vill varna för er som är känsliga för detta. Bl.a tankar kring självskadebeteende.

_______________________

"Jag gör slut."

Med en häftig rörelse öppnade jag ögonen. Någon hade stuckit in huvudet till mitt rum.

"Vi ska sticka om tio minuter och du har inte ens börjat?!" Utbrast Charlie högt. Trött satte jag mig upp. Charlie hade tvingat med mig till någon klubb på Stureplan klockan 22 men jag hade somnat. Det var den första sömnen på över tre dagar. För jag hade bara suttit och gråtit över Noel. Om och om igen i veckorna. När jag väl somnade var det bara det som hänt på nyår som dök upp i mina drömmar. Alltid samma dröm, inget annan.

"Jag ska nu, det tar fem minuter. Svär." Sa jag och ställde mig snabbt upp. Segt kollade jag mig omkring.

"Vi skiter i Stureplan annars. Vi kan väl ordna något här istället." Sa Charlie och drog upp sin mobil.

"Mamma och pappa då? De är väl inte iväg hela natten eller?" Frågade jag.

"De är ju iväg hela helgen ju, har du glömt helt eller? De vill inte att du ska ut heller eftersom du inte sover längre ju." Sa han och började skriva på sin mobil, "Hur kan du inte vara över Noel?" Jag ryckte på axlarna och satte mig ner vid mitt sminkbord. Charlie kollade sorgset på mig genom spegeln. Mina händer for upp till min panna, huvudvärken var tillbaka.
"Mår du bra? Ska jag ringa någon?" Frågade han nervöst.

"Nej det är bara huvudvärk. Inget mer." Sa jag och släppte pannan. "Kan du inte gå ut själv? Hela ditt liv ska inte behöva cirkulera runt din lilla, lillasyster." Charlie gick fram till mig där jag satt. Han satte sig på huk framför mig som Noel gjort.

"Jag ska inte gå ut för jag lämnar inte dig ensam. Inte när min lilla, lilla, pyttelilla lillasyster mår som hon gör." Sa han och la handen på mitt knä. "Några kommer över senare bara för typ en film och pizza." Jag nickade svagt.

"Vilka då?" Frågade jag nyfiket. Charlie ställde sig upp och log.
"Noel, Dante, Axel och Janni." Sa han. Han mötte min troligen storögda blick. Jag skakade på huvudet. "Va? Inte Valter? Eller Noel? De har velat träffa dig så länge ju."
"Valter, Axel och Dante visst, men Noel? Jag kan inte vara i närheten av han utan att börja grina. Det har jag ju sagt hela tiden." Sa jag och ställde mig upp så jag blev ungefär ögonhöjd med min brors näsa.
"Noel har velat träffa dig men inte vågat för att han är orolig att han kommer skada dig mer." Sa Charlie och klappade mig lätt på huvudet. Jag satte mig ner på sin säng igen och kollade stumt på han. Nej det ville Noel inte, han hatar mig. Det hade han ju sagt. Jag minns ju det såväl.
"Kan du bara gå. Beställ en Hawaii åt mig och köp grillchips om vi ska ha något sådant." Sa jag och la mig ner. Charlie nickade och försvann ut i hallen. Bara ingen kom när jag var hemma av dem. Hela jag har varit ett vrak det senaste halvåret.