// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

22 - I min bil

Hundra kilometer hem
Staden äger oss ikväll
Ser dig leende, tyst och kall
Hand i hand fast vi inte får varann

27/9 - 17, Fredag
Kl 21:49
Lovisas perspektiv.
________________________________________

Med jacka och skor på stod hälften av oss redo i hallen och i trappuppgången väntandes på Dante, Valter och Ludwig.
"Vi ska vara där klockan 22 så kan ni skynda på lite?" Ropade Noel som höll ett fast tag om min hand i sin.
"Guess who's here, säger jag då." Sa Ludwig och började ta på sig sina ytterkläder med de resterande två i släptåg. Jag gav Dante en lite nervös blick.

Efter vårat snack kändes han typ som en bror jag aldrig riktigt haft, men det var ju typ inte så konstigt. Charlie och han var ju in princip bästa vänner.
Noel klev ut ur dörren så han nu stod bredvid mig och satte nyckeln i låset. De tre sista i hallen gick ut och Noel ropade ett högt "Vi sticker nu." I lägenheten till sin familj.

Efter gått en stund tysta med de andra som pratade oerhört mycket med varandra, Noels och min tystnad var dock en ganska bekväm tystnad, la jag mitt huvud på hans axel och kände hur trött jag egentligen var.

"Vad snackade ni om innan?" Frågade han mig, "Dante och du?"
Jag ryckte lätt på axlarna.
"Inte så mycket." Sa jag, "fråga honom istället."
"Fast kan du inte säga mig?" Hördes ifrån han.
"Du ger då inte upp i första taget." Sa jag och kollade upp på han. Han stannade upp och vilket fick mig direkt att stanna.
"Fast det är väl klart jag aldrig gör det." Sa han och ställde sig framför mig med armarna runt midjan.
"Nu vill du bara ha en kyss dock." Sa jag och kollade in i hans ögon. Han log.
"Fast det kanske jag inte alls vill." Sa han.
"Faaast, det vill du. Erkänn det bara." Sa jag och satte ena handen lätt på hans bröst.
"Aldrig." Sa han och släppte min midja och sprang efter de andra.
"Älskar dig med." Ropade jag efter han. Petra vände runt och kollade på vad som hände.
"Vi kanske får vänta in en på efterkälken." Hördes hennes röst. Noel gav mig en blick, som jag verkligen inte förstod. Som normalt alltså. Han stod med en öppen famn för mig att springa in i. De få metrarna imellan oss var korta och jag kände hur jag blev indragen i en varm Noel kram. Bland de bästa kramarna i hela världen om man får säga så.

Där stod vi en stund och kramades, ganska hårt. Jag hörde hur någon fnittrade, såklart Petra. Noel sa något typ som.
"Ta en bild och ni dör."
"Aggressiv." Sa jag och släppte kramen. Varför det var detta eländiga ta bilder grejen var säkert en slags hets mellan dem.

Sen var vi på väg igen, nu lite mer insatt i de andras samtal.
"Men om man gör så måste man ju göra det andra och sen det tredje, hur dum tar ni mig att vara?" Sa Camillo, Petra ryckte på axlarna.
Sen fortsatte de andra, Noel tog tag i min hand och kollade på mig med en vänlig blick. Hela jag ville bara nypa han i kinderna och säga till han att han är världens sötaste. Men, det kanske inte var rätt tillfälle för det.

"Vänster här." Sa Noel högt till de andra som var på väg till höger. Han styrde stegen och gjorde så vi gick framför de andra som kacklande som kakaduor hela högen.

"Jag har tänkt på en sak. Jag vet att vi har pratat om detta hundratals gånger nu men." Sa jag, med en liten paus. "Är vi tillsammans?"
Noel gav mig den blicken igen.
"Det var det du pratade om med Dante." Sa han och log lite. "Ja, du är min och jag är din. Om man kan säga så. Så länge du tycker det är okej."
"Okej bra, då vet jag att jag kan skriva min pojkvän och jag på instagram och annat." Retade jag han. Han såg lite kränkt ut.
"Det är allt du tänker, du ska bli känd igenom mig eller?" Sa han, nu var det min tur att se kränkt ut.
"Hur visste du?!" Sa jag med en oerhört sarkastisk röst. Hela han lyste av glädje.
"Klart jag vet allt om dig ju. Research." Sa han och log oerhört stort mot mig, det fina leendet.
"Noel har usel humor." Sa en röst imellan mig och Noel.
"Tyst Dante." Sa Noel och petade Dante rakt på näsan. Han rynkade på näsan och gick upp bredvid mig.
"Låt mig bara säga sanningen." Hetsade Dante med Noel.
"Nej Dante." Sa Noel och tittade ner i marken.
"Noel tyckte du var heeeelt jävla underbar." Viskade Dante i mitt öra.
"Tänk för det är jag också. På många sätt och vis." Sa jag och gjorde mig redo att få en reaktion från de båda men inget hände. Jag kollade upp på dem båda och såg hur de båda utbytte dessa blickar igen.

"Vaaafuck betyder dessa blickar?!" Sa jag och petade till Noel lätt i sidan.

"Noel nej." Sa Dante.

"Jooo du vet såhär att när.." började Noel.

"Eeeyy ska vi in där!?" Hördes Axels röst som kom ikapp oss. Noel nickade och från Axel hördes ett "yeeessss."

Med alla i släptåg kom vi in i kön och väntade i kanske en halvtimme. Petra umgicks med alla vilket gjorde mig lite lycklig för hon kunde ju ibland vara lite, för mycket?
"Heyheyhey, Lovisa du måste se om du kan shotta mer shots än jag." Sa Petra högt från andra sidan till mig.
"Neeej." Suckade jag, hon vann alltid i det där eller var det bara jag som torskar i allt.

"Har ni legitimation?" Frågade vakten längst fram. Stolt visade jag fram mitt och blev leggad. Jag gick snabbt in till Noel och hörde hur det dunkade musik i högtalarna.

Alla andra kom efter varandra men Petras entré var nog den bästa hittills.

"Jag kooom in bitcheees." Sa Petra som hade satt hennes händer på mina axlar när hon kommit in hoppandes. Hon räckte långfingret medans hon snurrade runt.
"Okej, chilla innan du spyr. Hur mycket drack du innan?" Petra stannade och kollade på mig.
"Ett glas bara." Sa hon och log lurigt.
"Två menar du." Rättade Ludwig henne.
"Man blir väl inte full på bara två?" Sa jag högt då vi börjat gå emot ljudet.
"Om man heter Petra Östlund blir man det." Sa Petra, ett flin prydde hela Noels mun.
"Sisten till dansgolvet." Ropade hon senare och tog ett snabbt tag om min hand och började springa med mig i släptåg.

"Ta de lugnt Petra, jag har inte tid för att dö på en fredag." Sa jag när Petra försökte få mig att köra någon shot-tävling med henne.
"Feeeeegis." Utbrast Valter. De andra nickade instämmande med han. Dante som stod lite avsides och pratade med Noel om något gjorde tummen upp till mig med Noel som log stort med en drink i handen.
"Okej, men ni vill bara få mig full." Sa jag, Petra bad bartendern att ta in shots och mycket väl några minuter senare kom dem.

"Okej först på kanske, två minuter?" Sa Ludwig. Petra nickade och tog upp sin timer. Hon räknade tre och vi var igång.

"Jääävlar inget mer." Sa Petra, jag hade redan slutat för en bra stund sedan då alkohol verkligen inte är min grej alls.

Mina ben hade fört mig till Noel. Han hade fört mig in till hans armar och stod helt stilla med mig i hans famn. Dante och han pratade om något jag inte förstod så mycket av då jag lagt ansiktet mot Noels axel och tänkt på livet.

Vilket jag gillade att göra mycket.

Både att ha Noel nära mig
och tänka på hur bra jag egentligen har det för tillfället..

________________________________

Så får äntligen sommarlov imorgon vilket gör så jag kan upd mera, hoppas jag.
♡
Rösta och kommentera mer än gärna.
Har inget emot kritik etc. då jag tycker det är viktigt för jag vill veta vad jag kan göra bättre, etc.
Ha en bra fredag!
//Noelflikes