// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

31 - Satan i gatan

"Du kan gråta mitt på gatan
Men jag glömmer aldrig bort vad du gjort
Du får passa dig som satan
Nej, jag glömmer aldrig bort vad du
Aldrig bort vad du gjort
Aldrig bort vad du gjort
Vad du gjort
Nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort."

4/10 - 17 Fredag
Klockan 18:29
Lovisas perspektiv
_________________________

Allt frös till när han öppnade dörren och klev in. Josefs sammanbitna och rödsprängda blick mötte min. Men innan jag hann öppna munnen för att säga något hade Noel greppat om mig med båda händerna och lagt sitt ansiktet mot mitt huvud.

"Jag sköt inte." Sa Josef bara efter ljudet av att dörren stängdes nådde mina öron. Noel hade lättat lite med sitt hårda grepp och jag kunde säga något utan att strypas till döden av min nära-döden-pojkvän.

"Hur kan jag lita på dig?" Sa jag och virade in mitt ena fingret i Noels hår. "Du var otrogen mot Nelly Kronstrand med mig men du sa att ni gjort slut? Du misstänks ha skjutit Noel och är ett fullkomligt svin mot alla?"

"Förlåt det var liksom inte.." började han. "... meningen?" Osäkerheten i hans röst var inte uppmuntrande och allt jag ville var att skrika på han. Säga att jag aldrig ville se hans fula tryne i närheten av mig.

"Var det inte meningen att detta skulle hända? Att jag skulle bli krossad på det sättet och sedan få höra att en annan tjej fått sitt hjärta krossat på samma sätt bara några månader innan mig?" Sa jag. Noels tyngd från mitt huvud hade lättat. Hans fingrar trevade nervöst på min mage av någon anledning.

"Jag har ju sagt förlåt! Men du hittar en annan medans vi kunde löst det på bara två sekunder?" Utbrast Josef och drog med handen genom håret stressat.

"Gå." Sa Noel högt. "Om Lovisa sagt att hon inte vill hänga med dig, gå." Josef såg helt paff ut. Han hade tydligen glömt att

"Jag sköt inte. Jag svär. Det var någon annan." Sa Josef snabbt.
"Stick härifrån genast." Sa jag högt och satte mig upp. Det var då jag såg hur han höll hårt om något i sin innerficka på sin jacka. Jag stannade upp och tog ett fast tag om Noels hand. Hårt höll jag den mot mitt hjärta som bultade hårdare i bröstet. "Vad är det du håller i?"
Josef tog fram det han höll i vilket bara var.. hans mobil? Han kollade med en triumferande min på mig och la tillbaka sin mobil i fickan.

"Okejokej, men varför kom du då om du ändå inte skulle skjuta oss i huvudet." Sa jag kort. Jag kände hur Noel tog tag i min arm. Hans blick mötte min och skakade på huvudet.
"Jag ville bara säga förlåt. Men ni får inte tro att jag sköt han. Jag svär på mitt liv." Sa Josef.
"Hallå du måste gå. Vi kan ta det någon annan gång." Sa Noel strängt och fortsatte trumma med sina fingrar på mitt lår.
"Okej, fine. Hejdå." Sa Josef och försvann direkt ifrån rummet. Jag la mig ner bredvid Noel direkt. Han kollade på mig med en trött blick.

"Han är så jävla konstig." Sa jag och mötte hans blick.
"Alla ens ex är fett konstiga, Lovisa." Sa Noel.
"Då är ungefär fyra av fyra av mina ex som är konstiga alltså?" Frågade jag. Noel flinade så hans tänder syntes. Man såg på hans guld-blonda hår att det var oborstat på x antal dagar.
"Har du dejtat många eller?" Frågade han mig.
"Inte mer än en del. Visst mina klasskompisar tycker jag är lite.. överallt i sådant." Sa jag och la handen under mitt huvud.
"Bry dig inte om vad de andra tycker. Så länge du är glad. Och när du är glad är jag glad." Sa han, jag log svagt åt han. Hans hand drogs igenom mitt hår på ett bekvämt och mysigt sätt.