// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

15 - Ayahuasca

"Alla röda streck på mitt papper
Alla fel jag gjort
Jag lagar inte det som är vackert
Alla fel jag gjort brukar gå men jag
Borde gå men jag dröjer kvar."

25 September 2017, onsdag.
Lovisas perspektiv
_____________________________________

"Ey Petra, vänta på oss." Ropade jag till personen som gick långt fram på trottoaren än oss. Jag och Noel.

"Lägg på ett kol då istället." Ropade hon tillbaka. Mitt långfinger åkte upp i luften till henne.
"Älskar dig med, Lovisa." Ropade Petra. Jag skrattade lite lågt.

Noel la armen runt min midja och kollade på mig medans vi gick till den lokala pizzerian. Jag flyttade mig närmare honom men blev avbruten åter igen av Petra.

"Ni är nästan Instagram worthy, låt mig ta en bild bara." Ropade hon från där hon nu stod helt stilla. Noel satte båda händerna runt min midja då hon uttryckt sig på det sättet.

"Senare är nu." Sa han och tog sitt ansikte närmare mitt.
"Du kör allt för Instagram du." Viskade jag.
Allt jag hörde var:
"Fyfan inget hångel på gatan."
Från, eh ja, Petra.
"Allt för Instagram." Sa Noel med en ljus röst. Jag kunde nästan inte hålla mig från skratt, dock när jag väl skulle skratta så pressade Noel sina läppar mot mina. Han tog upp ena handen till min nacke och pressade sin kropp mot min. Jag kämpade inte emot och kysste honom hårdare. Tiden stod still. Bara han och jag på gatan.

Han särade på mina läppar och försökte få med min tunga. Jag lekte lite med hans tunga fram tills han dominerande hela min mun. Jag la mina händer på hans rygg och försökte pressa han mer mot mig. Vilket var svårt då vi stod upp mitt på gatan. Handen han lagt i min nacke flyttade han upp till mitt huvud. Han höll ett fast grepp. Jag ställde mig på tå en aning bara för att komma närmare han. Dock blev jag bara några få centimeter längre men lång nog för att mina ögon skulle vara i ungefär jämnhöjd med Noels.

Noel log i kyssen, som han hade lyckats med något han aldrig trodde han riktigt skulle göra. Jag drog ifrån och kom på mig själv att hållt andan under hela kyssen.
"Hela du är underbar." Viskade han även fast vi bara var några få millimeter ifrån varandra. Min blick var ännu kvar på hans läppar, hur de rörde sig till när han pratade.
"Du är underbar." Viskade jag och vände blicken mot hans ögon. Hur dessa vackra, blåa ögon bara var några få millimeter ifrån mig var otroligt. Han log mot mig, ett ärligt leende.
"Men du är samtidigt så hopplös." Viskade han med nedstämd röst.
"Inte med dig." Viskade jag tillbaka och lutade pannan mot hans axel. Jag drog in lite extra mycket luft då en jobbig känsla kröp längs min rygg. Jag lyfte på huvudet och kollade runt omkring mig och möttes av Petra, med ögon stora som tallrikar med mobilen i högsta hugg.

"Fick du några bra bilder?" Sa jag medans jag gick fram till henne.
"Ja. Här är en." Sa hon tyst och visade mig den. Jag kände att Noel kom bakom mig och la sina armar om min midja.
"Den va fin." Svarade Noel henne.
Det var en bild på när ljuset, han och jag var helt perfekta.
"Skickar den till Lovisa så kan hon skicka den till dig." Sa Petta, nu i sin normala ton. Jag kände hur efter några sekunder att mobilen burrade till med ett sms infogat.

Petra, 19:33
Ni kan inte "bara vara vänner."

Jag kollade upp på henne. Visst jag hade friendzonat Noel ett tag, men vi har liksom inte pratat seriöst om att vara. Ja. Ett par. Noel kollade ner i min mobil och såg Petras sms. Han log svagt.