// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

34 - 20 Questions

"I take these pills to make you nicer, nicer
Without them you are such a nightmare, a nightmare
I would stay at home, you'll be on the road
Ah-ah-ah-aah, is it me or you?
I take these pills to make you nicer, nicer."

1/1 - 18 Söndag
Klockan: 00:56
Lovisas perspektiv
________________________

Armarna kring min midja låg på ett sätt väldigt bekvämt. Nästan som när Noels armar låg kring min midja.

Men det var inte Noel. Det var Dantes armar. Han som nästan var en förbjuden zon. Ingen man kanske direkt kramade om man sågs. Det hade hänt en gång och Noel hade gett Dante riktiga blickar. På en helt annan nivå än normalt.

Men nu stod jag. Med Dantes armar och sa inte ett knyst medans han sakta började kyssa mig i nacken. Det var oerhört bekvämt, skönt och tillfredsställande.

Hans läppar lämnade min hud.
"Skönt?" Frågade han. Jag kollade bak honom. Fyfan vad detta inte är rätt.
"Ja." Svarade jag tyst. Vad skulle jag svara? Han greppade tag exakt vid min svaga punkt. Precis vid låret vilket fick mig att vända mig mot han. Plötsligt var hans perfekta ansikte rakt framför mitt. Hans blick låg på mina läppar. NEJ skrek mitt hjärta men JA skrek det i huvudet.

Läpparna kraschade oväntat ihop men min ända tanke var vad Noel skulle säga? Detta var inte rätt, alls. Ändå var det Dantes läppar mot mina i en passionerad kyss.

Gång på gång sa mitt undermedvetna att sluta men min berusade hjärna kopplade inte det och fortsatte.

Han hade lyft upp mig på köksbänken och började sakta knäppa upp min blus. Sakta lekte han med min tunga. När han kommit ner en bit med handen kände jag hur den sakta åkte in under tröjan.

Jag släppte kyssen, Dantes blick mötte min.

"Fuck. Fuckfuckfuck." Sa han och släppte mig. "Vad har jag gjort." Han slog näven i köksbänken, precis bredvid mig.

"Vad i helvete gör ni?" Rösten ekade i rummet. På tal om trollen. "Dante backa bort. Nu." Noel stod precis bakom Dante. Våra blickar möttes. Blicken Dante gav mig sa tydligt förlåt.
"Noel..." Började jag. Men allt jag fick var "Lovisa nej." Från han.
"Noel det var mitt fel, Lovisa gjorde ingenting." Sa Dante högt. Gråten var i halsen på han. Rösten lät alldeles grötig.
"Ursäkta mig Dante men du kysste precis min tjej vad tror du jag ska säga? Hon var ju fucking med på det." Utbrast Noel högt, högre än normalt. Han gav inte mig en blick. Ingenting.
"Nej det är inte så." Sa Dante som försökte verkligen ta allt det som hänt på sig själv. "Jag började och hon bad mig att sluta men jag.. gjorde inget åt det." Noel höjde på ena ögonbrynet.
"Varför sitter hon då på köksbänken med uppknäppt blus?" Sa Noel trevande. "Och kysste dig passionerat tillbaka?" Dante svarade inte. Jag svarade inte heller. Istället kollade Noel på mig sårat. Han började sakta knäppa min blus igen. Precis vid halsen stannade han upp och kollade med en riktigt sårad blick. Hans hand omslöt min och började gå mot ytterdörren.

Vi omslöts av den kalla vintern igen när vi gick längs gatorna på Lidingö. Fyrverkerierna höll på ännu lite då och då.

Han höll min hand fortfarande men vi gick inte nära varandra på det sättet som vi brukar.

"Noel." Sa jag tyst.
"Du lät min bästa vän kyssa dig vad ska jag tro egentligen?" Utbrast Noel högt. Han stannade vilket fick mig att stanna. Hur i helvete skulle jag förklara mig? Hans blick var sårad, jag var besviken över mig själv och på det hade jag krossat hans hjärta.
"Vi skulle ju vara för alltid. Minns du eller? Har du kastat allt vi sa? Var allt bara lögner för dig?" Noel började skrika på mig. Varför sprang jag inte därifrån bara? Han skulle aldrig förlåta mig nu.
"Nej jag har inte kastat nånting av vad vi sagt. Jag älskar dig." Sa jag. Han kollade tveksamt på mig.
"Nej uppenbarligen inte för du var otrogen mot mig. På samma sätt som Josef var mot dig. Lovisa hur tror du jag mår efter jag sa att jag gav kärleken en sista chans med dig och du verkar glömt det?" Utbrast Noel så det nästan ekade. Tårarna rann längs hans kind vilket fick mig att ställa mig närmare han. Jag ville inte se han gråta, mina tummar försökte torka bort dem. Istället började mina bränna längs kinderna. Han tog sakta bort mina händer från hans kinder.