// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

13 - Sju sorger

"Sju sorger och åtta bedrövelser sen
Så länge sen, så länge sen
Du kommer nog aldrig mer vara min vän
Det var för länge sen
Så länge sen, så länge sen."

Lovisas perspektiv
25 September 2017
________________________________________

"Ta det lugnt nu. Vi ska prata ut oavsett hur lång tid det tar. Ni båda behöver det jag märker det på er." Sa rektorn.

"Nej? Det behöver vi defenetivt inte. Vi löser det själva." Sa Josef, jag kollade på han. Hela han var spänd.
"Det behöver vi visst, men inte här dock. Men du ska inte tro att jag låter dig komma tillbaka i mitt liv." Svarade jag lite smått sårat för att han skulle tycka synd om mig.
"Exakt där har vi det Lovisa. Applåder. Varför skulle jag vilja sitta i ett rum med dig i fem timmar och prata om ingenting med dig?" Sa han tillbaka. "Allt du kommer prata om är Noel."
"Du känner ju inte ens han, varför hatar du honom så mycket?" Utbrast jag.
"Du vet ingenting om han." Sa han kort.
"Du vet ingenting om han." Sa jag. Josef försökte fånga min blick igen. Jag kollade upp på rektorn, hon sa ingenting bara kollade på oss.
"Jag sticker." Sa jag kort efter ingen sagt något på en stund. Snabbt ställde jag mig upp och gick ut från kontoret innan de hann stoppa mig.

"Petra, vart gick Noel?" Viskade jag Petra när jag satte mig ner brevid henne. Jag fann henne på våran SO lektion som hade startat för en kvart sedan.
"Han stack utan att säga något." Viskade hon tillbaka. Läraren gav oss en skarp blick att vara tysta.
"Skickar ett sms då." Svarade jag och slängde snabbt iväg ett sms.

Lovisa, 9:17
Petra sa du bara stack, var är du?

Läst lyste starkt på skärmen men jag fick inget svar.
"Skriv att det Josef sa inte var sant." Viskade hon till mig. Jag gjorde som hon sa för det var ju inte sant. Visst jag hade dumpat en kille utan att visat några känslor efter det, men så var det väl ibland. Att man tappar känslor för den andra.

Lovisa, 9:20
Jag är inte kall. Jag är inte sådan som han sa jag var. Jag skulle aldrig göra något mot dig för att såra dig. Aldrig med mening. Jag älskar ju dig

"Fint." Viskade hon när jag visade henne sms:et.

"Lovisa och Petra om ni ska prata får ni gå ut annars måste ni vara tysta nu." Sa våran lärare. Petra och jag kollade upp igen. Några blickar var vända mot oss.

"Hon smsar säkert bara med Noel Flike." Sa en tjej högt och flinade. Jag skulle inte säga jag är populärast, egentligen ska det inte finnas något rang system men i våran skola var det bara så. Alla var rätt snobbiga generellt, de undrade säkert vad Charlie Engdals syster gjorde här.
"Du får ta med han på nästa fest så får han se den riktiga du." Hördes samma tjejs röst.

"Såja tysta nu." Sa våran lärare och fortsatte med lektionen.

"Säg mig Frida, vilken är den riktiga jag?" Sa jag högt åt tjejen.
"Chilla, det vet du väl själv? Efter allt du gjort." Sa hon och kollade på mig med överlägsen blick.
"Nej det vet jag inte, därför frågade jag dig." Svarade jag henne.

"Tjejer tysta nu annars åker ni ut!" Röt min lärare till. Både jag och Frida tystnade.

Mer hann inte våran lärare säga förens min mobil började ringa. Jag kollade ursäktande upp och gick snabbt ut ur klassrummet.
Noel stod stort på skärmen.

"Hej, det är Lovisa?" Sa jag osäkert in i luren.
"Tjo." Hördes en röst, Noels. Det hördes ljudet av en motor i bakgrunden.
"Jag är mitt uppe i en lektion, var det någonting du tänkte på?" Frågade jag osäkert medans jag sökte efter en soffa eller bänk att sitta på.
"Nej det känns bara tomt att sitta ensam i bilen utan någon som åker med mig." Sa han.
"Du har bara varit utan mig i runt fyrtio minuter och saknar mig redan? Gulligt." Ett leende var som fastklistrat på min mun.
"Tänkte bara höra vad ni snackade om." Sa han. Jag hittade till närmaste soffa och slog mig ner. En suck lämnade min mun.
"Vill inte lägga allt på dig, problem och sånt. Rektorn vill att vi ska prata ut det men jag kan inte." Sa jag och kände hur det kliade lite vid mitt öga.
"Aha. Du ska veta att du kan berätta allt för mig. Är ju ändå din kille trots allt." Sa han, det sista gjorde mig förvånad. När blev vi ett par? Imorse? Nej det kan vara omöjligt. Vad skulle jag säga? Jag hade ju sagt jag älskade han men det kändes aldrig på riktigt. Bara för stunden liksom. Men sen hade jag haft den bästa kyssen på flertal år med han, var det för tidigt att bli ett par med någon igen?

Det var helt tyst i andra änden av luren.
"Ska vi hänga ikväll?" Frågade han lugnt för att bryta tystnaden.
"Visst, Petra sa något om att hon kanske skulle hänga med hem men det ska väl vara okej? Vet inte om det aktuellt att hon vill hänga med." Sa jag samtidigt som jag försökte hålla mig lugn.
"Går bra för mig. Men du är framme hos Axel nu. Skicka sms om det är okej för Petra att jag hänger med er. Puss, älskar dig." Sa Noel, hela jag blev varm.
"Älskar dig med. Puss." Vi la på och jag kollade runt lite om någon hört mig, och det hade någon för Petra stog framför mig. Hon vickade lite på ögonbrynen.

"Noel eller?" Frågade hon när hon satte sig ner bredvid mig. Lektionen hade uppenbarligen slutat för folk strömmade ut från klassrummet.
"Yes. Skulle vi hänga efter skolan? Noel undrade isåfall om han kunde hänga med oss efter han slutat eller så." Jag kollade upp på Petra, hon kollade lite förvånat på mig.
"Ja det går bra för mig. Sålänge ni inte hånglar och håller på vid mig." Hon blinkade med ena ögat.
"Jaja. Inget jag lovar." Sa jag och blinkade med ena ögat tillbaka till henne.

_______________________________

Renskriver ju inte direkt mina kapitel, men försöker fixa alla stavfel etc!
♡
Kommentera gärna kritik, vad jag kan göra bättre etc. och rösta gärna!
//Noelflikes