// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

26 - Gjord av sten

"Jag är kanske gjord av sten
Jag vet inte hur man gör
Hur man förändras
Jag vill bara följa med
Det du sa är allt jag hör
Jag är kanske ändå gjord av sten."

29/9 - 17 , Söndag
Klockan 23:39
Josefs Perspektiv.
___________________________________________________

"Vad är ironin av att jag fann ett brustet hjärta," var allt som nådde mina öron ur låten som var på. Låten som varit det ända som kunde trösta mig efter henne. "I botten av en låda med saker du aldrig kom och hämta?"

Henne. Henne som i Lovisa. Hon som varit där hela mitt liv och jag hade fullkomligt krossat hennes hjärta. Jag hade varit otrogen mot henne genom Alicia. Alicia hade fått mig att kyssa henne under den där helvetes festen. Jag hade krossat mitt livskärleks hjärta. Allt var mitt fel. Bara mitt.
"Du ler igen redan och faller för dudes med repliker jag redan sagt. Hur kan du glömma så snabbt?"
Där kom det. Där kom tårarna. Noel var hennes punkt nu. Hennes kille. Jag var inte hennes. Hon var över mig.
"För det dödar mig att du redan startat om."
"Innan doften ens hunnit lämna mina lakan."
Hon var lycklig. Hon log varje dag i skolan. Speciellt när Noel var med. Alltid när Noel var med. Lovisa hade aldrig haft det genuina, glada leende när vi var i skolan. När vi var hemma själva var hon inte glad.

Jag ska inte stöta undan att jag hängde med Alicia i tre månader efter kyssen på festen tills Lovisa kom hem till mig, på Södermalm, och gjorde slut. Bilden var alltid i mitt huvud. Hur hon knackat på dörren in till lägenheten. Hon hade bara sagt ett kort "hej" innan hon tog av sig skorna. Jag visste att något var fel redan då. Hon var inte normal. Alls. De korta stegen till mitt rum som hon tog och satte sig på min säng. Jag såg hur rödsprängda ögon hon hade och min hjärna visste direkt. Hon visste om det. Alicia hade sagt det. Det hade kommit ut. De tre orden kom ut.
"Jag gör slut."
"Jag vill aldrig ha tillbaks dig."

Jag kan aldrig bli den samma efter henne. Aldrig. Vi hade haft så mycket tillsammans, ända sedan vi varit små. Det var lite svårt ändå, våra föräldrar känner varandra sedan tidigare. Vi firar alltid midsommar och allt sånt tillsammans. Det kanske inte skulle bli det samma heller? Vi hade kanske fuckat upp allt? Eller, jag hade fuckat upp allt.

Det var som om jag var gjord av sten. Inte kunde göra något i stunden hon lämnade mig. Hon hade suttit kvar i någon minut innan hon brast och stack ifrån mig. Det var då senare under kvällen hon hade träffat Noel antar jag.


Jag, 23:53
Ta tillbaks mig.

Snälla.

Bara som vänner?
Läst.

Varför skickade jag sånt? Såklart hon inte ville snacka med mig. Hon hatar ju mig. Det såg vi ju bara här om dagen. Så som vi skrek på varandra hade jag aldrig varit med om. Inte ens när våra värsta bråk bröt ut.


Newkid's låt Lakan. Det var den låten som fick mig att ifrågasätta allt jag gjort. Jag kunde gråta till den i timmar. Eller inte gråta men tycka synd om mig själv då jag ändå visste att det var jag som gjort allt fel.

Jag, 23:56
Bara lyssna på denna.

Med länken till låten i meddelandet stängde jag av mobilen och ställde mig upp. Gick fram till kartongen där faktiskt alla Lovisas grejer låg som hon lämnat kvar här sena kvällar eller tidiga morgnar. Jag skulle köra förbi och lämna det hos henne någon dag. Bara att jag inte vågat göra det. Visst jag kunde lika väl lämna den till henne i skolan men jag var ju tvungen att hålla uppe mitt ansikte utåt som icke-sårad och jag-gråter-inte-över-tjejer och jag visste ju om hur Lovisa är, eller var. Hon kommer väl max vara ihop med Noel i två månader tills hon börjar ligga runt igen. Det räcker bara på en hemmafest så hittar hon någon ny. Fast hon var ju inte med någon annan än med mig i ett år och kanske kan anstränga sig lite för att vara med Noel?
Min skräm lös upp på sängen då jag bara stått och lyssnat till låten i bakgrunden och kollat ner i Lovisas låda. Med snabba steg tog jag upp mobilen.