// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

19 - Dröm

"Instrumental"

26/9 - 17, torsdag
Klockan 20:31
Lovisas perspektiv.
_____________________________________

"Okej det var ganska gott." Sa jag och åt en bit av min macka. Vi hade för kanske tio minuter sedan satt oss ute på Noels balkong. Även fast det var slutet av september höll värmen i sig. Kanske inte så varmt men runt 18 + iallafall.

"Säger den som knappt har tagit något av sitt vin." Sa Valter som sippade på vinet med mackan i ena handen.

"Jag är inget fan av alkohol direkt, just sayin'." Sa jag och log. Noel, som satt bredvid mig, la armen runt mina axlar och fick mig att luta mig mot hans axel.

"Komigen testa det. Lovar att det är 100% normalt, rött, vin." Sa Noel och kollade på mig med en snäll blick. Jag tog trevande upp vinglaset till munnen och drack lite av innehållet i. Det var som Noel sagt, helt normalt och det smakade riktigt gott för att vara vin.

"Nååå?" Sa Valter och höjde på ena ögonbrynet.

"Inga ord." Sa jag och åt upp det allra sista av min varma macka. Ludwig, Valter och Noel utbytte några blickar. Blickar jag inte förstod någonting av. Jag kollade oförstående på dem. Ludwigs blick föll på hans händer, vad var det för blickar? Jag fattade ingenting.

Mer hann jag inte tänka då det burrade till i fickan. Snabbt tog jag upp min lur och såg att det var Charlie som ringde. Snabbt svarade jag. Förde luren mot örat.

"Vafan Lovisa!" Hördes hans arga röst i mitt öra.

"Vad?" Sa jag och kollade ursäktande på dem andra.

"Ja det vet du mycket väl om vad! Du fucking hånglade med en av mina bästa vänner?" Nästan skrek han i mitt öra. Jag reste mig upp och gick in i Noels vardagsrum istället.

"Och? Du sa att det var okej?" Sa jag lika högt. "Du bestämmer inte över mig eller någon annan. Detta är mina beslut som jag får ta ansvar över!"

"Jag kommer och hämtar dig." Sa Charlie med en bestämd röst.

"Nej det gör du inte." Sa jag frustrerat, jag slängde en blick ut på de andra. De snackade medans Noels oroliga blickar var nästan skrämmande, brydde verkligen han sig så mycket om mitt välmående?

"Jo. Jag är där om 5 minuter, du sticker ingenstans." Sa Charlie och klickade mig. Jag fick en stor lust till att bara skrika, men gjorde inte det och gick istället snabbt ut till de andra. Noel kollade på mig med en snäll blick då jag satte mig ner bredvid honom och tog upp mitt vinglas.

"Vem var det?" Viskade Noel i mitt öra.
"Charlie." Viskade jag kort tillbaka och lutade mig tillbaka i soffan som fanns på altanen. Jag drack lite av vinet och lät blicken glida ut över byggnaden Noel bor i.

"Erkänn bara att det är gott vin." Sa Valter som hade nu ätit upp sin macka och satt druckit upp det lilla vin han hade haft kvar.
"Du slutar då aldrig tjata om detta vin." Sa Ludwig, Valter log lite lurigt.

"Det var väl gott om det är de svaret du vill ha." Sa jag och log. Noel mötte min blick, den hade en liten dust av oro i sig. Jag blinkade åt honom för att visa att jag var okej. Något lättnade hans hjärta för hans ögon hade sitt bekanta glans igen.

"Vad bra. Men jag har en snabb fråga." Sa Valter. Jag nickade och kollade frågande på han.
"Din brors bil står där nere och han verkar vara på väg upp hit, var det något han inte gillade att du gjorde?"

"Han håller verkligen allt han säger." Mumlade jag, "ja det kan man säga."
Valter skulle precis yttra en mening då det plingade på dörren. Noel reste sig snabbt och tog tag i mina händer för att få mig att hänga med. Han ledde mig ut till hallen och öppnade dörren. Där stod bokstavligen en skogstokig bror. Noel la handen runt min midja och gjorde så jag lutade mig mot han.

"Du låter henne va." Sa Charlie till Noel, oförstående kollade Noel på mig och sen på Charlie. Charlie, som tog tag i min arm och drog mig till sig, var ursinnig. Jag kände hur det gjorde riktigt ont när han gjorde så.

"Vi har redan gått igenom det idag." Sa Noel och kollade på mig då jag snabbt tog på mig mina skor och min tröja över axeln. När Charlie var arg och jag inte riktigt gjorde som han sa kunde det gå illa för mig. Jag var verkligen inte sugen på det idag.

"Jag skiter fullständigt i det. Detta är min syster du håller på med och du ska låta henne vara. Du ska defenetivt inte hålla på att kladda med hela din mun över hennes kropp." Sa Charlie högt och tog hårt tag i min arm då jag var klar med allt. Jag grimaserade lite åt smärtan men la ingen mer tanke åt den.

"Charlie, det gör ont." Sa jag och försökte krångla mig ut greppet han höll om min arm.

"Sluta krångla, då gör det bara ondare." Sa Charlie lugnt. Noels oroliga blick var tillbaka, jag ställde mig helt stilla i min väntan på att Charlie eller Noel skulle göra något. Valter stack ut huvudet i hallen men inte sa något.

"Lovisa jag vill att du säger förlåt över det du gjorde mot Noel och att du inte gör om det." Väste Charlie i mitt öra.

"Charlie vi kysstes bara, vi är inte mer än en kyss och ett ligg om du vill veta det." Sa jag och grimaserade ännu mer av smärtan i armen. Noels blick blev alldeles tom. Jag försökte säga något genom min blick men kände bara hur tårarna brände. Varför hade jag sagt det? Jag älskade Noel jättemycket men nu trodde han att jag bara spelat honom.

"Som du alltid gör?" Sa Charlie. Jag nickade svagt och kände hur den första tåren brände ner för kinden.

"Som jag alltid gör..." Viskade jag och kollade med en bedjande blick på Noel. Jag ville få han förstå att det inte var så, varför gjorde jag så här? Det var inte vad jag ville göra alls.

"Är det sant? Så allt du gjorde var inte helhjärtat? Allt jag sa till dig betydde inget alls?" Utbrast Noel. Hans blick stirrade tomt in i mina ögon.

"Nej Noel det är det inte. Snälla Noel." Fick jag fram och försökte dra fram min lediga arm till han men Charlie drog manipulativt tillbaka den. "Jag skulle aldrig göra det. Noel snälla förstå. Jag vill vara med dig, du vet att jag älskar dig. Jag skulle aldrig kysst dig som jag gjorde innan. Noel förstår du?" Hela jag var så frustrerad på både min bror och på mig själv.
"Kan ni bara ta fram den dolda kameran? Charlie du skulle aldrig göra såhär mot mig. Väck mig om jag drömmer. Jag vill inte vara här mer." Sa jag högt och kände hur varenda tår rann ner mina kinder.

"Lovisa hur kan jag lita på dig egentligen?" Sa Noel och tog tag i min arm som Charlie höll som hårdast i. Jag försökte krångla mig ur bådas grepp.
"Luta dig mer framåt, mot mig."

Klick.

__________
Lämnar av er här för dagens kapitel, vad är det egentligen som händer tror ni?
♡
Rösta och kommentera gärna.
Tar mer än gärna emot kritik om vad jag kunde göra bättre etc.
//Noelflikes