// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

32 - Jag lovar

"Jag vill hellre va bortgjord än att vara ensam
Orkar inte vara iskall, vill bara känna
Det var väl kanske lika bra?
Du hade säkert ångrat dig i dag (Hey!)."

24/12 - 17 Lördag (Tidshopp tre månader.)
Klockan 15:03
Noels Perspektiv
_____________________

Lovisa låg på mitt bröst medans min och hennes familj kollade på den traditionella Kalle Anka hemma i hennes hus. Mamma och pappa hade gått med på att fira jul med hennes familj och Josefs. För "gamla tiders skull." Det hela var dock bara skumt. Josef hade varit helt normal runt oss under hela eftermiddagen.

De senaste månaderna hade gått i rasande fart. Lovisa och jag har snart varit ihop i 5 månader om man nu ska räkna med den där första träffen på bänken som om vi var mer än vänner redan då. Jag hade nästan blivit helt normal efter att blivit skjuten av, inte Josef iallafall men någon annan person. Det var så att vi råkat vara på fel ställe vid fel tidpunkt och därför hade det hänt.

Mina armar låg tight virade runt hennes midja. Allt kändes så bra. Det var en glad stämning runt alla och en liten konversation pågick runt ett bord där mamma, pappa, Lovisas föräldrar och Josefs föräldrar satt och pratade med varandra.

"Noel?" Frågade Lovisa och kollade upp på mig. Någon hyschade till, Love såklart. Han var helt fast i Kalle Anka och ingen fick störa.
"Ja?" Viskade jag i hennes öra.
"Nej det var inget." Viskade hon tillbaka. Hennes ansikte vändes mot TVn igen. Benjamin syrsa och hela gänget tjattrade på. Den hårda sanningen var dock att man kunde hela programmet utantill men det var ändå lite spännande varje gång man såg på det.

Tiden försvann och klockan stod på 16:27. Vi, även kallade Felix, Love, jag, Lovisa, Josef och Charlie, satt ner på golvet och skickade runt julklappar till varandra från familjen, far eller mor föräldrar, vänner. Plötsligt hörde jag att Josef och Lovisa snacka om något.

"Men skicka den hit då." Sa Lovisa och försökte ta något ifrån Josef som han höll i.
"Från du vet vem till Lovisa. Du är så helvetes bra i sängen?" "Läste" Josef upp för Lovisa. Han höjde på ögonbrynen åt oss båda. Visst det var mitt paket men det sista han sa hade jag inte skrivit.
"Geee miiig deeen." Drog Lovisa ut på och fortsatte försöka ta den ur hans hand. Hon var röd om kinderna. Illröd.
"Aldrig." Sa han och kastade det över till Charlie som tog det precis innan de nuddade marken. Han kastade över det till mig. En suck hördes från Josef när Lovisa generat tog mitt paket jag varit ute på stan och specifikt köpt till henne. Hon kollade på lappen och såg vad det verkligen stod på den.

"jag älskar dig. inga ord kan beskriva hur tacksam jag är över att ha dig i mitt liv och hur mycket jag älskar dig.
-din noel"
Så stod det. Inget annat. Varför skulle jag skriva något annat?

Hennes blick mötte min och jag såg att den började tåras lite. Hon öppnade den ömsesidigt och blev positivt överraskad när hon såg vad som var där.
Två biljetter till nästa Veronica Maggio konsert i Stockholm.
Så tekniskt sätt hade jag inte varit ute på stan och köpt dem men liksom det var för oss. Hennes reaktion var det bästa jag sett. Hon kollade bara helt paff på mig. Hennes armar omfamnade mig och kramade mig hårt.
"Tack älskade du." Viskade hon i mitt öra. Hon släppte kramen och gav mig en lång kyss på munnen.
Jag släppte kyssen efter ett tag och strök bort en slinga av hennes hår som kommit fram i hennes ansikte.
"Det är på Debaser. I vår." Sa jag. Hela hon lyste av lycka och tacksamhet.
"Jag längtar så himla mycket efter det." Sa hon. "Det måste kostat dig en förmögenhet." Jag log lite bara.
"Nej inte farligt mycket." Sa jag. Hon la huvudet på sne och lyfte på ögonbrynet.