// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

30 - Dom sa!

"Vem är jag?
Inget svar, men du visste
Vem jag var
Alltid glad, men du visste."

4/10 - 17
Fredag

Klockan 10:20
Lovisas Perspektiv
_______________________

Petra satt i stolen bredvid mig och kollade nervöst omkring sig. Efter vi fått reda att Josef skjutit Noel fick vi båda en sådan chock, en chock av rädsla. Josef verkade verkligen inte som den personen som hade en pistol hemma. Visst det kan vara oerhört lätt att få tag i ibland men ändå. Han skulle aldrig.
Ingen av killarna hade nämnt något mer om Josef då hela tiden när de gjorde det gav Ludwig dem en riktig blick. Blickar kan döda vid vissa tillfällen, i detta var det den väntande konversationen på att säga sanningen om det som faktiskt hänt.

"Jag tror inte det är han." Sa jag högt, Ludwig gav mig samma blick som han gjort till de andra men jag skakade av den bara. "Han har inte modet till det då han är en feg, kall och inte förstår ett shit om något." Ludwig vred lite på sig innan han öppnade sin mun.
"Han var ihop med min syster samtidigt som dig." Mumlade han oerhört lågt, så jag knappt hörde det. Varför skulle han ta upp om det nuzz?
"Va?" Sa jag, "Heter hon Alicia eller vad?"
"Nelly." Sa Ludwig. Jag gav Noel en blick som troligen bara han förstod i detta rummet.
"De var ju ihop i typ tre månader ju? Josef sa att de hade gjort slut." Sa Jag och drog lite efter andan, hade jag varit en orsak till att någon fått sitt hjärta krossat på samma sätt som mitt blev? Hade jag varit "den andra tjejen?"
"Jag antar att han ljög om det. Du kanske ska göra din research först." Fräste Ludwig till mig. Jag satt vänd mot han och mötte hans blick.
"Ursäkta mig, men hur i helvete ska jag veta att han var ihop med henne samtidigt som mig? Detta är något jag absolut inte visste om och kommer faktiskt som en helt ny nyhet för mig." Sa jag, hur hade jag på ett vänster inte vetat om det? Var det därför Petra hade varit så konstig mot mig de första månaderna? Som om hon hela tiden ville få något sagt men slutat precis innan hon skulle droppa det rakt på mig. "Petra visste du ens om det?"
"Alla visste det." Sa Petra kort och tittade ner på sina händer. Visst det förklarar oerhört mycket. Varför han var hos mig tidiga kvällar och inte sena nätter. Sena morgnar då han kröp ner bredvid mig och väckte mig ur drömlösa nätter. Som det var på slutet alltså fast tvärtom. Han spelade mig två gånger.
"Men varför sa ingen något? Jag skulle lämnat han på tre röda sekunder för jag tolererar inget sådant." Sa jag och gav Charlie en blick.
"För att när jag fick reda på det var det över mellan Nelly och Josef." Sa Charlie och kollade upp från sin Iphone-skärm. Vad skulle jag säga? Förlåt? Jag visste inte? Hur i helvete skulle jag vetat? Och varför skulle detta komma upp nu och varför sa inte Ludwig det för ett bra tag sedan?
"Hälsa Nelly förlåt från mig." Mumlade jag och la blicken tillbaka på det kalla sjukhusgolvet. Noels hand strök min hand och drog lätt till i mitt ena finger för att få min uppmärksamhet. Ludwig hade börjat tjattra igen, med Charlie och Dante. Sen var vi ett gäng som bara satt tysta och flackade med blickarna.

"Jag tror jag sticker." Sa Petra. "Skolan. Skickar läxorna på SMS." Sen försvann hon. Snabb som en vessla.
"Sticker nog med, hänger någon med till Studion?" Sa Axel kort och kollade menande på Ludwig. Han ryckte på axlarna och gick ut genom dörren till Noels rum. Axel sa ett snabbt hejdå och gick efter han.

"Så varsågod. Nu kommer dem börja, jag lovar dig." Sa Charlie till Dante. Dante skrattade till.
"Detta är så jävla konstigt." Utbrast jag högt och la händerna över ansiktet för att sakta dra ner dem i frustration. "Till att börja med går någon skjuter dig och sen så får jag reda på att det är Josef och att Josef varit ihop med Nelly, som jag aldrig ens träffat, samtidigt som mig."
"Det är du som satt dig själv i den röran. Det andra är bara sjukt." Sa Charlie.
"Hur mycket rökte du på igår ens?" Frågade jag kort.
"Två stycken bara." Svarade han och flinade.
"Han snackade så jävla mycket bullshit efter dem två." Sa Dante.
"Kan du rulla en åt mig någon dag?" Frågade jag, mest på lite skoj men Charlie såg ut som han skulle kunna dö av både förvåning och av en liten, liten ilska.
"Du ska absolut inte få något sådant från mig." Sa Charlie lite irriterat.
"Chilla jag undrade bara. Mamma skulle döda mig om hon fick reda att jag testat." Sa jag och kollade på han med en dryg blick.
"Jag trodde du inte behövde några droger för att få dig att glömma saker?" Sa Noel och lyfte på det högra ögonbrynet.
"Nej för "jag har ju dig."" Sa jag och log sarkastiskt.
"Mmmm exaaaakt." Sa Noel och log sarkastiskt tillbaka mot mig. Hur han drog ut på vissa bokstäver var ibland oerhört kul att höra då det kunde förekomma en voicecrack.
"Mmmmmmhhhmmmm" Sa jag och fortsatte att inte försöka le på riktigt
"Du är hemskt dålig på att le sarkastiskt." Sa Noel och log äkta. Ett sådant leende som man rös av när man såg. Det leendet som fick nackhåren att resa sig och få en att bara vilja... äta upp hela personen?