// Snälla bli min \\ Noel Flike // ✓ (1)

1 - Mitt hjärta blöder

Denna fanfiction utspelar sig i September 2017.
_________________________________

"De stänger men ingen bryr sig
Blir blind när alla lampor lyser
Mm, det här är värt att dö för
Jag tror mitt hjärta blöder"

Lovisas perspektiv

__________________________________

Där satt jag, Lovisa, 18 år, hjärtekrossad av det jag trodde var mitt livskärlek, på en bänk i en park på Södermalm.

Hur hade jag ens hamnat i denna situation? Sensommar September, 20 grader + och ensam? Helt ensam? Bara jag och mitt inre?

Många känslor for runt i hjärnan och hjärtat. Varför hade min pojkvän, eller ja mitt ex får jag väl säga, gjort så? Han som hade älskat mig i fyra år redan och sen från ingenstans "vi kan inte va tillsammans länge." Inget bråk ingenting? Bara "Det är slut." Eller jo. Något hade ju hänt. Jag hade sett hann hångla med en annan tjej på en fest.

Jag torkade några tårar som rann över kinderna. Varför skulle jag gråta över honom?

Han var ju bara rent utav idiotisk som gjorde slut med mig. Han kommer aldrig få tillbaka mig, det var jag säker på.

Jag avbröts av att någon frågade ifall de fick sitta ner vid bänken.
"Ja de går bra." Sa jag hackigt.

Killen som stod framför mig kände jag inte igen. Han hade ganska långt, blondt - nästan lite guldigt, hår. Hans blåa ögon verkade vara snälla. Han var väldigt lång också. Kanske typ 10 centimeter längre än mig själv?

Jag tog upp sin mobil för att kolla om jag fått några notiflikationer.  Mitt "ex" hade skickat "Vart är du? Kom tillbaka, snälla! Förlåt förlåt Lovisa jag vet inte vad jag tänkte när jag gjorde som jag gjorde igår."
Jag kollade bara på smsen men svarade inte honom. Han var ju inte värd uppmärksamheten.

Killen brevid mig kollade upp på mig.
"Nej, gråter du? Varför?" Sa han omtänksamt. Vad snällt av honom att bry sig om mig men det var inte det jag behövde. Men jag svarade iallafall honom.

"Nej det är bara så att.... min pojkvän gjorde slut med mig och nu är allt skit." Sa jag lite hackigare än förra gången. Tårarna rann sakta längs kinderna.

"Vilken dålig kille, tycker jag." Sa killen. Jag visste inte ens hans namn men nu pratar vi om mitt breakup och allt.

"Jag tror han typ... har vart otrogen mot mig i några månader med en annan tjej." Sa jag hackigt och kollade upp på killen. Han hade flyttat sig närmare mig såg jag ur ögonvrån.

"Aha det suger verkligen." Sa han. "Noel förresten."

"Lovisa." Sa jag kort och kollade sen ner i sin mobil. Jag fick ett sms från min mamma.

Mamma, 20:15
När kommer du hem? Puss ❤️

Typiskt mamma, men hon var alltid snäll, på sitt sätt. Hon hade precis också lärt sig använda emojiis på sin nya mobil. Jag svarade henne kort.

Jag, 20:19
Runt 9/10 tiden.

Jag fick en tummen upp från henne. Jag la ner min mobil och kollade tomt framför mig.

"Har inte du varit på typ någon Veronica Maggio konsert? Tycker jag känner igen dig från en, var du på den som var på Debaser Strand?" Sa Noel till mig.

Jag nickade.
"Jo jag var där med ett kompisgäng från skolan. Hon är bra." Sa jag lugnt.

"Hon är bland dem bästa i hela världen." Sa Noel. Jag såg i ögonvrån att han log när han kollade mot mig. Han hade flyttat sig ännu närmare mig.

Jag lutade mig tillbaka från har suttit framstupa och allt klarnade upp vem han var.

"Är inte du han från Hov1?" Sa jag och kollade mot honom.

"Ja jag är med där." Sa han lågt.

"Men komigen, jag kan inte sticka under stolen med att eran musik är bra." Sa jag lite retsamt.

Noel log mot mig. Han gillade mig lite säkert, annars skulle han inte sitta någon decimeter ifrån mig. Eller satt folk såhär normalt när man träffades på en bänk?

"Du verkar vara rätt trevlig. Bor du på Söder?" Frågade jag lugnt och vände mig mot honom. Mitt humör var bättre nu än för en stund sedan.

"Onpoint." Sa han och gjorde pistol-fingrar. "Dudå?"

"Lidingö." Sa jag och log mot han.

Jag kollade på klockan, om jag skulle hinna med tunnelbanan hem skulle jag behöva gå nu. Klockan var halv nio och det tar alltid en timme att åka mellan varje stopp och sånt.

"Det var trevligt att prata ut med någon, men jag behöver gå om jag ska hinna med tunnelbanan." Sa jag och ställde mig upp men blev lite hindrad av att han tog min hand.

"Kan jag få ditt nummer, skulle vart kul om vi kunde ses igen." Frågade Noel och tog fram sin mobil.

"Visst." Svarade jag och rabblade upp mitt nummer.

"Tack." Sa han och log. Vi sa hejdå och jag började gå till tunnelbanan.

Vägen hem var lång, men jag var gladare än innan. Han hade varit trevlig den där Noel och jag tyckte att dagen ändå hade slutat bra. Jag kände hur min mobil burrade till.

Okänt nummer, 20:21
Hej, har jag kommit rätt? /Noel från bänken.

Jag log lite mot det han skrivit. Noel från bänken var ju sött.

Jag, 20:22
-Ja helt rätt. /Lidingö Lovisa.

Jag pluggade i sina hörlurar och satte på Veronica Maggios låt Mitt hjärta blöder.

"Jag följer med dig hem ikväll
För jag vill inte vara själv
Jag följer med dig hem ikväll
Jag följer med dig hem ikväll
För jag vill inte vara själv
Jag följer med dig hem ikväll
Vill inte vara själv"

________________________________

Ifall ni tyckte denna var bra, kommentera och skriv gärna tips på vad jag kan tänka på när jag skriver.
♡
Detta är min första fanfic om hov1 så bare in mind att det kommer bli bättre!

Kommentera och rösta gärna.

(Första kapitlet är inte de bästa men blir bättre framåt, promise. //Noelflikes from the future.)

//Noelflikes