Ropet som gör sig hörd i den mörka natten får mig genast att hoppa till. Den som högt skrikit: "Polis!" ger sig direkt ut i skogen. Mitt huvud vänder ofrivilligt på sig och jag hinner se den blå uniformen i ljuset av de starka ficklamporna innan jag börjar springa. "Stanna!"
Jag flinar inombords, som om vi skulle lyssna på det?
Mina ben ökar takten och jag håller min blick på marken så att jag inte ska snubbla på något.
"Stanna i lagens namn!"
Komiskt att de fortfarande försöker.
Jag möter Jades blick som är bredvid, rörandes i samma takt som mig. Han nickar allvarligt. Jag ler svagt, sträcker ut min hand mot min ficka och fiskar smidigt upp det som finns där i. Jade gör de samma. Vi alla i gruppen hoppar smidigt över ett stort nedfall träd på marken och fortsätter vår färd. Stegen knappar in på oss och hundskall börjar höras någonstans långt där bak.
Jag vänder min överkropp bakåt, siktar slarvigt och skjuter. Med tanke på att inget plågsamt skrik hörs, så vet jag att jag missat mitt mål. Men snart hör jag mina kompisar skjuta och himlen fylls snart av höga skrik och klagande.
Jag ser Jades kropp falla till marken, de har börjat besvara vår eld.
"Må vi träffas igen i helvetet!"
Skriker jag bak mot honom, och sedan springer jag bara, trots att hela min kropp skriker av ansträngningen jag tvingar på den.
